Praktikslut och vårvärme.

Sista dagen på praktiken idag och jag är så himla nöjd. Blir alltid lika lycklig när någon talar om för mig att jag kommer bli en bra arbetsterapeut och idag hände det igen. Gånger flera! Jag hade köpt choklad och lagt i personalrummet, får hoppas det uppskattas trots att säkert hälften av dom som jobbar där är viktväktare. Skrev på kortet att chokladbitarna inte innehåller några viktväktarpoints utan endast kärlekspoints. Det har varit lärorika fem veckor och idag fick jag äran att hålla i en av grupperna. Förutom allt jag lärt mig om psykiatri så har jag även fått min egen kreativitet väckt. Kliet i fingrarna, pyssellusten. Det känns att det är vår, plötsligt orkar jag saker. Jag har lärt mig makramé-teknik och var på panduro och köpte vaxat bomullsgarn i förrgår så att jag kunde fortsätta hemma. Ampeln jag knöt på praktiken har jag hängt upp här hemma, med blomman jag fick av en av mina handledare i.

Senaste veckan har varit en blandning av förtvivlan och lycka. Jag är så lycklig att jag har så många änglar runtomkring mig, för det har jag. Människor är underbara, det finns så fina personer, både vänner och de jag inte känner som bara visat värme utan att egentligen ha någon anledning att göra det. En av dom som hjälpt mig allra mest fick en tavla idag, en jag gjort själv. Jag är riktigt nöjd med den.

Jag trivs hemma igen, jag har tvättat och städat massor i veckan. Blomman jag hängt upp gör sitt till och jag kan andas igen. Har skrivit första dikten på säkert två år, den är inte bra men det känns bra att skriva igen. Strax kommer en kattflicka på besök hit, hon ska bo här hos mig och pojkarna ett par dagar. Hoppas att hon och Alfons ska fastna för varandra så att det blir några småttingar sen.

Jag är lite stolt över mig själv nu, faktiskt.

Påsk!

If a bird can sing with a broken wing
You’ll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stand tall
This is a bump in the road
Dont give up, you will make it
Dont give up, you will make it

Out of the dark
Into the light
Over the edge
Over your life


Påsk är fint, en av de bästa högtiderna tycker jag… trots att det inte är så himla mycket traditioner bundet till det i familjen längre. Torup = perfekt påsk, så kommer det alltid att vara. Nu när vi inte har Torup så blir det inte påsk på samma vis. Tur är kanske det, för jag betvivlar att upplevelsen av påskäggsletande och godisfrukost med kusinerna hade varit densamma nu, kanske bäst att bara behålla minnet av det. Låta det bli mer idylliskt för varje år som går. Men visst var det underbart. Bästa påskpresenten ever är i alla fall att mormors operation verkar ha gått bra, allt annat kan faktiskt kvitta just nu.

Hillevi är hemma på besök och det är underbart. Äntligen kan vi leva rövare alla tre tillsammans igen - om än bara för en liten vecka. Solen lyser lyckligt och imorgon blir det till att rida islandshäst. Jag är en fegis, bara att erkänna, och det känns rätt farligt. Hästar är farliga. Jag vill ha en liten lat häst som bara följer efter de andra och helst inte gillar att springa. Allra helst ska den vara så liten så att jag når ner med fötterna, men då kanske den inte orkar kånka runt på mig mer än tio minuter – dålig idé. Dock är jag sugen som tusan, trots oro. Jag kanske blir helt häst-frälst. Faktum är att jag bara suttit på en häst ett par gånger i mitt liv och då just bara satt jag och åkte runt. Antar att det blir mest åka runt denna gången också, men jag väljer att kalla det rida.
Om jag överlever det så blir det fest på kvällen. Jag befarar att jag kommer betraktas som gamling där, men det är ju aldrig nån som gissat rätt på min ålder förr så jag kan ju ljuga. Hej jag heter Linnéa och jag är nitton och ett halvt… Eh… kanske inte.

Nu blir det träning(jag är hyfsast flitig med det faktiskt, det är tillfredsställande), sen påskmiddag på skarpan. Yeah, jag gillar familjeliv:-)

Ps. nej... jag har inte börjat jogga. Ds.

GLAD PÅSK!

Jogging.

Okej, det sjukaste har hänt. Jag är sugen på att börja jogga, just det JOGGA. Eh... det ordet har tidigare knappt funnits i mitt vokabulär. Men det låter ju så himla härligt, när andra berättar alltså. Frihetskänsla, vind i håret, fåglar som kvittrar o allt det där. Ja, jag har ju egentligen aldrig upplevt den själv, kändes som jag skulle dö när jag joggade sist... på högstadiet då(och då fuskade jag ändå). Men nu ska jag börja lugnt och köra på i min egen takt, inga vansinnes-mål. Japp, jag ska bli en sån tönt som flåsar runt häromkring... helst i rosa träningsoverall så att den matchar min mp3-spelare. Det är ju reportage i alla tidningar nu om hur man kommer igång och det står att det inte alls är svårt. Det står att alla med två ben kan bli bra joggare, och där lär ju jag också kunna. Finns såna kommaigång-program som man kan kolla på för att lägga upp starten bra. Jag tänker bara, att är det inte skillnad om man aldrig tränar eller om man redan tränar ett par gånger i veckan men bara inte har joggat? Eller menar dom att de där programmen är till för personer som aldrig nånsin tränar? Jag tycker de där programmen ser rätt klena ut, men jag ska troligen inte säga ett ljud förrän jag testat. Något säger mig att alla hade joggat om det nu BARA hade varit härligt. Och nej, alla joggar inte. Jag är i alla fall helt säker på att det inte kan vara lika tråkigt som att simma(i min värld är det tråkigt att simma) och det kan omöjligt vara lika många hinder på vägen som när man simmar. Alltså ilskna tanter i badmössa som till varje pris ska se till att ingen kan simma förbi. Mål och delmål är bra och i sann arbetsterapeutisk anda, frågan är bara hur ett rimligt mål skulle kunna se ut. Första steget på vägen(haha, fyndigt!) måste nog ändå vara att skaffa ett par funktionella joggingskor. Imorgon ska jag gå till sportaffären! Gah... måste bara bestämma att detta verkligen är en bra idé. Lite onödigt att betala massa pengar för nåt som inte kommer till användning. MEN om jag kommer igång är vinsterna många, det står det i samma reportage som kommigång-tipsen. Man kommer sova bättre, sänka blodtrycket, gå ner i vikt och öka livskvaliteten. Det där sista låter bäst. Jag kommer ju bli en helt ny människa. Nu ska jag möta lillasyster vid bussen och köpa burkfrukt på konsum. Livsavgörande beslut som detta måste firas!

Lista!

Lista om mig
Den här listan hittade jag i Lisas blogg, och tyckte att den var festlig och ett bra sätt att komma igång att skriva lite igen.

Lovar du att vara ärlig? Ohyeah


Du heter: Linnéa

Smeknamn: nea, spättan, loppan, linny

Låt som när du är ledsen sörjer till? Beror på varför jag är ledsen. Just nu, If There's A Rocket Tie Me To eller Run med Snow Patrol... finns många egentligen men jag kan inte komma på nån bra just nu.

Beroende av: Hm... kramar och närhet, kaffe(ja, nu igen). Knäckebröd kan nog nästan räknas som ett beroende också.

Vem behöver du mest just nu: närhet.

Vad tror folk om dig? Att jag alltid är glad och de som inte känner mig tror att jag är ovanligt bekymmersfri. Att jag alltid har en kram att bjuda på.

Stämmer det? Delvis. Jag är nästan alltid glad när jag är med andra människor, men skulle jag inte vara det så märks det(vanligtvis) inte.
Nej, jag är inte bekymmersfri, men det krävs väldigt mycket för att knäcka mig. Kramar har jag alltid, däremot kramar jag inte gärna någon jag inte tycker om även om det bara är en "hälsnings-kram". Ska det vara så ska det vara med kärlek - men den kärleken omfattar de flesta i min närhet.

Vad får du oftast komplimanger för? Min förmåga att sprida glädje och värme runt mig, min omtänksamhet och att jag är söt...(varav det sista är något jag har sjukt svårt att ta till mig)

Vad säger du för att imponera på någon? Haha, jag är inte så speciellt mycket för att imponera... brukar väl spela pajas så slipper jag fundera på att vara imponerande.

Hur imponerar man på dig? Med ärlighet och äkta självkänsla.

Brukar du skratta för dig själv? Ja, absolut.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Nu har jag slutat:-)"

Var bor du? i Lund

Trivs du där: oja

Äger du några converse: Jajemen, ett par i typ jeanstyg. Mycket fina!

Sprit, cider, vin eller öl: Helst öl eller rödvin, annars torr cider. Gin o tonic är också en favorit... gillar det mesta som inte är för sött eller ren sprit.

Brukar du bli för full: Det händer. Blir lätt full, och vantrivs inte med att vara onykter så länge jag har koll, och då lär det ju inte räknas som -för full-.

Vad har du för mobil operatör: Telia

Är du allergisk i mot något: Eh, JA. Gluten-, och laktosintolerant, gräs- och kvalsterallergi.

Har du haft sex idag: Nope

Nästa mål i ditt liv: Skaffa mig ett liv typ.. bli glad och sluta planera utifrån att nån annan ska höra av sig.

Hur svarar du i mobilen: Hallå:-) eller hej min sköna... beror väl på vem som ringer.

Vem ringde du senast? Amanda

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Planerade fredagen samt bestämde TV-kväll ikväll.

Antal timmar sömn inatt: 7 ungefär.

Sov du ensam: Nej. Torsten låg vid fötterna och Alfons bredvid huvudkudden.

Brukar du komma i tid: Ja, hatar att känna mig sen.

När mår du bra: När jag är med människor jag tycker om.

När blev du fotad senast: Var nog i fredags.

Hur känner du dig nu: Lite ledsen och orkeslös... men starkare än på säkert en månad.

Vanligaste färg på dina kläder: Grå eller rosa.

Vad tycker du om fötter: Oftast tycker jag fötter är gulliga... sötfula liksom... men de får ju vara välskötta annars är det bara äckligt. Barnfötter är bland det sötaste som finns.

Vad saknar du: Pengar, R, värme.

Hade du en bra kväll igår: Ja, den var prima.

Favorit dryck på morgonen: Kaffe med mjölk, saft... eh... jag vet ovana.

Rakar du benen: Ja.

När brukar du oftast gå och lägga dig: runt elva.

Är du blyg? Inte speciellt.

Sysslar du med någon idrott: Hehe... räknas skridskoskolan? fast där har jag ju inte varit på ett par veckor visserligen.

Vill du hellre ha mail än brev: Bådeoch.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, det gör jag nog.

Har du spytt offentligt: Mm... en gång.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Svårt.

Är du nöjd med ditt liv: Nja, delvis.

Är du bortskämd: Nej, det tror jag inte.

Vad gör du i morgon: Praktik på dagpsykiatrin.

Vad är det värsta du vet? Elakhet, brist på empati, ovisshet... med mera.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Jag slösar inte;-)

Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Står still i huvudet. Gillar dock Carolina Gynning för att hon är sig själv.

Vad längtar du till? Vet inte riktigt... nåt nytt. Lycka.

Har du bra vänner och äkta vänskap? JA, och det uppskattar jag nåt enormt.

Vad använder du för shampoo? Nåt Elvital... just nu.

Vad är det finaste du fått? Kärlek från människor i min omgivning.

En speciell dag du minns: Inget jag tänker skriva här(ärlighet var det ju).

Hur gammal är du: 23

Tycker du om någon just nu: Ja

Om fem månader: Har jag precis slutat på mitt sommarjobb och vilar upp mig inför skolstarten.

Du samlar på: Massor.

Gröna eller röda äppeln: Röda absolut.

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Olika.

Gillar du golf: Vet inte riktigt för jag har aldrig testat, men jag är fördomsfull och tycker det ser töntigt ut(fy på mig!).

Vilken tid gick du upp idag: 8

Har du sovit i din egna säng inatt: Jadå

Har du strumpor på dig nu: Ja, ett par fula lila som jag köpt på rea.

Är det okej att gråta: Ja, både okej och nyttigt.

När grät du senast: I söndags.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Betala tillbaka till csn och slippa ta mer studielån till att börja med. Åka på semester.

Bär du glasögon eller linser: Inget av det, men jag har glasögon i en låda här.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nä.

När går du upp ur sängen en helgmorgon: varierar, finessen är väl att inte vara tvungen att gå upp nån viss tid.

Har du piercing: Mm.. i örat. Den i läppen är halv-igenväxt men jag gjorde ett tappert försök att göra om den på egen hand i lördags. Gick väl sådär.

Vill du gifta dig: Vet inte.

Vill du ha barn: Ja, det vill jag.

Solar du ofta: Älskar att sitta i solen lagom stunder. Tycker det är långtråkigt att ligga på stranden.

Är du bra på att laga mat: Haha, nä det skulle jag inte påstå. Åtminstone finns inte intresset där.

Är du flygrädd: Nej

Hur vig är du: Sådär lagom liksom.

Är du musikalisk? Ja, har skitbra gehör men är inte så bra på att sjunga.

Vad dricker du helst när du är törstig: Lättdryck.. (jag vet... vatten är nyttigare)

Vilken är din favoritglass: Kulglass och piggelin.

Tror du på ett liv efter döden: Ja.

Tycker du om sushi: Japp.

Vad äter du helst när du ser på film: Popcorn. Godis på bio.

Bor dina föräldrar tillsammans: Ja.

Har du tandläkarskräck: Nej

Är du morgon- eller kvällsmänniska: Varierar.

Vilken ögonfärg har du: Blå

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Ja

Biter du på naglarna: Nej, det gör jag inte.

Röker du: Nej.

Hur ofta tränar/motionerar du: Tränar helst 3ggr i veckan, rör på mig ganska mycket i allmänhet.

Senaste låt du hörde: The Killers, "Losing Touch"

Ah... detta va ju riktigt trevligt. Mer listor åt folket! Nu blir det kaffe här, kan ju fira att sommarjobb för 8 veckor är fixat. Ikväll blir det kvalitetstid med lillasyster, det innebär att äta godis(eller nåt annat mindre hälsosamt) till Anna Skipper på TV.

Märkligt

Märkligt vad tiden går fort, och vilken olust man kan ha att skriva trots att det händer så mycket man egentligen skulle vilja skriva om. Det är skratt och gråt blandat, värme och vänskap. Det är kärlek och det är rädsla. Jag orkar inte sammanfatta, skriver lite av varje sort.

Skratt och glädje är att gå på skridskoskola med lillasyster och vår skridskoprins varje måndag. En timmas lycka. Det är köttbullen, kringlan, tuppen och te-påsen. Igår hade vi publik som jag kastade slängkyssar till. Ja, alltså egentligen var de nog där för att kolla på hockeymatch… eller nån annan match, men vi blev deras pausunderhållning. Jag har fruktansvärt svårt att koncentrera mig när folk tittar på och åker om möjligt ännu sämre än vanligt.

Gråt och sorg är att älskade Ullis gått bort. En av de finaste personer jag haft turen att få lära känna och som har en stor plats i mitt hjärta. Ullis som har varit ett ovärderligt stöd för mig, en kärleksfull livboj. Det känns så fruktansvärt orättvist att hon, som kämpat som få mot sin sjukdom, ändå rycks bort. Att två små barn lämnas utan mamma. Det är svårt att se någon mening med det. På fredag är det begravning och jag ska gå.

Värme är att känna solen värma ansiktet för första gången på länge. Att vara på praktik på ortopeden och få leenden från patienter och personal. Värme är också att ha underbara vänner, som finns där och alltid har en kram över. Att få en rosa och skyddande voodooängel på posten.

Kärlek… ja, någon tycker om mig och jag tycker om honom. Någon skickar fina låtar och låter mig ha huvudet i sitt knä. Jag får höra att jag är underbar, och det slår lyckokullerbyttor i min mage när jag tänker på honom. Det känns nästan för bra för att vara sant. Smilgropar och vackra ögon, han är helt sagolik. Men rädslan då. Rädsla. Att det ska vara så svårt att ta emot kärlek. Att det ska vara så svårt att känna sig värd den och att ha tillit. Att jag alltid lyckas trassla till det för mig själv och oroa mig över allting. Varför kan jag inte bara njuta och känna ro?



Imorgon är det halvtidsbedömning på praktiken. Jag är faktiskt inte speciellt nervös. Jag har gjort mitt bästa och mer kan man ju inte göra. Förhoppningsvis får jag vara med på en höftoperation på förmiddagen också, det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det. Spännande men obehagligt, man får ta chansen. Idag hade jag turen att få testa ta blodprov på en fusk-arm. Jag har länge fascinerats av denna arm som står där på utbildningsenheten och idag vågade jag äntligen fråga hur den används. En sjuksköterskestudent handledde mig så jag fick prova, och minsann, kom där inte blod i röret! Jag var stolt som en tupp kan jag lova.

Nu är det Linda Rosing på TV, känns som det är på lagom nivå för kvällen.

Onsdag

Äntligen är den fruktade tentan över. Ja, jag klarade den men har nog inte fattat det än. Nu skulle jag kunna andas ut – och jag försöker. Det var himla skönt att få så mycket feedback som man fick också, jag menar alla tvivlar ju ibland och att få höra att man har ett bra sätt och att dessutom examinatorn känner sig trygg med en känns SÅ bra. Jag fick givetvis stationen jag var så orolig för, den om rörelseapparaten, men klarade det! Fallet handlade om RA och det intresserar mig trots att jag annars inte är så lockad att arbeta med sjukdomar i leder och andra saker som kan drabba själva rörelseapparaten. Det kändes annars som ett område som jag liksom fick nöta in just bara för att jag måste. Än en gång tänkte jag på vilken tur det är att vi är olika som personer i klassen, och har olika intresseområden trots att vi valt att gå samma utbildning. Jag lutar mer åt psykiatrin, trots att jag ju mer vi läser, upptäckt fler områden. Nu läggs fokus på att önska praktikplatser samt att fundera på B-uppsatsen. Då det är en litteraturstudie gäller det att satsa på ett ämne som förutom att det ska vara intressant, dessutom ska finnas en del skrivet om förut. Jag och en tjej i klassen är båda inriktade på psykiatri så nåt åt den riktningen blir det – frågan är vad. Vi diskuterar både arbetsterapi för klienter med missbruksproblematik och psykiatriska diagnoser och arbetsterapi för personer med ätstörningar. Får väl se vad det blir tillslut, det vore skoj om litteraturstudien kan bli som en ingång till C-uppsatsen, att vi kunde fortsätta på samma ämne liksom.


Annars tycker jag det är lite mycket negativt som händer just nu. Att det är alldeles grått ute gör inte saker roligare. Jag har inget emot att det är kallt, men nu är det skymning alltid känns det som. Imorgon är det avskedsfest för lillasyster som far till Umeå på fredag. Jag vill helst inte kalla det avskedsfest för det låter verkligen ledsamt… Men det är ju vad det är antar jag. Vi ska äta ärtsoppa och dricka punsch.. trevlans! Idag ska jag hjälpa henne att bära flyttkartonger, för pappa är dödssjuk i förkylning och orkar inte.

Jag är lite olycklig och förundrad över att jag har så stark känsla för vilka jag tycker om. Vet kvickt när jag hittat en ny vän och det är jag säker på att jag gjort nu. Men antingen så var det inte en ömsesidig känsla, eller så har det hänt något. Detta är verkligen underligt och det gör ont. Kan man inte bara vara ärlig och säga att man inte vill ha kontakt mer? Jag uppskattar inte när personer bara slutar höra av sig helt utan anledning och jag inte får tag på dom, blir ju orolig att nåt har hänt. Det kanske det har också men vad ska jag göra när jag inte får veta nåt. Inte kan jag sluta tänka på det heller.

Snart kan jag hämta mina böcker från Adlibris, de landar i Tobaksaffären.. om 1 timme och 45 minuter:-)

skolvardag igen

Torsdag och jag känner mig både svagare och starkare än på länge. Livet är inte så snällt alla gånger och jag slutar aldrig förundras över hur orättvist det är ibland. Världens bästa mormor är sjuk och har ont, och jag har tänkt så mycket på henne idag. Ska skicka ett uppmuntrande kort imorgon tänkte jag, med lite extra styrka från mig och kattpojkarna.

Nu har skolan varit igång i två dagar, två intensiva dagar. Det är på ett sätt fint att komma igång igen, få rutin och känna att man gör något vettigt av sin tid. En mjukstart hade dock inte varit helt fel, för det har varit två långa dagar med mycket innehåll. Trots att jag vaknar ganska tidigt på morgonen så är det verkligen pest att gå ur sängen och lämna det varma täcket. Kallt är det, vackert och fruset ute visserligen.. fast fy vad det var bitande kyligt när jag gick ut idag. Men man tinar i skolan, bland alla vackra själar. Det är egentligen helt tokigt vilka underbara människor till klasskamrater jag har. En lärare sa att vi är en glad klass, och det stämmer verkligen. Mycket kärlek och glädje, och man kan alltid få en kram om man behöver eller vill. Vi har provat ortoser och haft ortostillverkning hela eftermiddagen idag(ortos = ett hjälpmedel som bärs på kroppen för att ge stöd, lindra smärta, motverka deformiteter av kroppsdelar m.m.) och det är kul vill jag lova. Där får man in den lite mer kreativa biten av yrket och dagar som den här när man får prova, leka med materialen, är guld värt. Jag hade ingen aning om att det finns så många olika sorters plastmaterial med olika egenskaper just till detta ändamål. Man skär ut en bit efter en mall och därefter lägger man den i ett varmt vattenbad så att plasten mjuknar och blir formbar. Därefter är det bara att forma den efter handen(eller vad det nu är som ska ha stöd) och sedan stelnar den när den kallnar. Idag fick vi dessutom prova en hel del ortoser i textilmaterial(fabrikstillverkade), mycket lärorikt. Det är bra att veta att det finns så himla bra saker om man upplever problem exempelvis med värk och förslitningar. En sak som jag speciellt fastnade för bland utbudet hon hade var värmevantarna vi fick prova. Personer med värk och ledbesvär är ju ofta köldkänsliga och då är sådana handskar ett bra hjälpmedel. Eller om man bara är frusen. Tänkte direkt på min kära mamma som har såna problem med frusna och vita fingrar – säg till så ska jag hjälpa dig med vart du får tag i ett par såna värmehandskar!

Två saker förgyllde min torsdagseftermiddag speciellt. Ena saken var att en klasskamrat tydligen förvarar choklad i sitt skåp på skolan. Vem hade liksom inte blivit glad för en dajm när eftermiddagströttheten börjar ta överhanden? Jag blev åtminstone glad och mycket piggare. Andra saken var att den så kallade Olga hade lagt en present i form av en egenhändigt tillverkad tumbasortos i min väska när dagen var slut. Hittade den när jag skulle hem. En specialare med hjärta till kardborrefäste. Då kan man ju inte låta bli att vara helt lycklig. Den får ha hedersplats här hemma tills jag får smärtor i tumbasen på rätt hand så att jag kan använda den! Damen som var på besök hos oss med ortoserna var för övrigt helt vansinnigt rolig, hon kom från ett företag som tillverkade just ortoser. Hon var en person som man liksom bara tycker om på direkten, vilken humor! Vass men hjärtlig! Det passade oss perfekt, länge sen jag hade så roligt och skrattade så mycket.

Till något mer ledsamt jag funderar på. Igårkväll gick det en dokumentär på tv om barn med anorexi. Den var inspelad på ett behandlingshem i England för just barn med sådan problematik. Jag grät. Vet inte om jag tyckte dokumentären var så bra i sig, jag grät nog mest för att det överhuvudtaget behövs ett behandlingshem speciellt för barn med anorexi. Det framgick att åldrarna på barnen som kom dit hade sjunkit på senare tid och jag tycker det är skrämmande… De här flickorna(för det var bara flickor i programmet) har säkerligen en sårbarhet som gör att de har risk att utveckla sjukdomen. Men att små flickor lever under så stor press så tidigt i livet att det går överstyr när de är så små som 10 år(och yngre) är fruktansvärt.

Må bra

Det var förresten en sak som fick mig att förundras och fundera lite extra igår. Vi var inne en liten sväng på ett apotek för att köpa ipren, och jag kunde som vanligt inte låta bli att botanisera lite bland övriga receptfria produkter. Visste ni att det finns en speciell "må bra" - hylla? Bara detta tyckte jag var lite lustigt för jag trodde det var hela apotek-idén, produkter för att få människor att må bra då. Men det var egentligen inte det som störde mig mest. Nyfiken som jag är så slängde jag ett extra öga på denna hylla och vet ni vad den innehöll?! Måltidsersättning för viktkontroll(alltså sådana soppor och bars) samt stödstrumpor av olika slag. Endast. Jag har alltid undrat vad grundreceptet på välmående är - nu vet jag!:-) Men nä, jag ska inte börja äta bars och soppor från apoteket. De är troligen inte glutenfria. Jag får kanske satsa på stödstrumpor istället.
Jag var faktiskt ganska road igår, men egentligen är det skrämmande. Jag säger inte emot att en hälsosam vikt är en tillgång om man vill må bra, men att apoteket förespråkar "fuskmat" för välmående - det gillar jag inte riktigt.

Tisdag

Så kunde man tro att det var en vanlig tisdag, men det är ju mer en söndag. Jag är trött. Vissa dagar vaknar man med huvudvärk och det är förbannat trist. Gårdagen var som tur är av mer energigivande sort och innehöll en liten miniresa på danskt vatten. Jag börjar bli skadad av min utbildning då jag letade CE-märkning på farmors rollator och frågade henne om handortoser… Gnällde över att det var svårt att hitta hissen på färjan och förvånades över höga trösklar in till just hissen när jag väl hittat den. Jag är så glad att jag numera ser sådana saker trots att jag har full rörlighet, det är så lätt att inte lägga märke till små detaljer om man inte behöver. Det var länge sedan vi sist turade på båten så det var faktiskt en härlig nostalgikänsla över det hela. Äta buffé med farmor och åka fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör. Det var dessutom alldeles klart, soligt och vackert. Jag kan inte låta bli att tycka det är helt underbart med ställen där man får sådana små smörpaket till maten. Det är barnsligt, jag vet… men det är en speciell känsla. Klimatsmart? Säkerligen inte. Konstigt att allt är så mycket roligare när det är mindre, är ju samma sak med de där små babyostarna. Tro det eller ej, men restaurangen på båten hade glutenfritt bröd att erbjuda mig. Det är service!

Man fick en peng av farmor i julklapp. Mer än en faktiskt. Det är en härligt bubblande känsla att kunna köpa något som man inte tar sig råd till annars – utan ett uns av dåligt samvete för att på samma gång ha prioriterat bort något som kanske är mer nödvändigt. Jag hittade en rosa halsduk/schal som jag visserligen behövde men inte jättebehövde samt en ny parfym som reades nu efter jul. Jag var mer än nöjd. Om man bortser från tentaångesten som följer mig som en skugga för tillfället, och att jag verkligen led i mina strumpbyxor, så var gårdagen bästa på länge. Mamma lärde mig att man ska köpa strumpbyxor i ett par storlekar större än man vanligtvis har om man ska slippa känna att dom halkar ner till knävecken, och den kunskapen ska jag ta med mig in i detta 2009. Om jag skulle få för mig att ha strumpbyxor igen vill säga, för jag var mer än måttligt irriterad. Jag kan stå ut med ganska mycket obekvämligheter, men detta var inte bara obekvämt – det var ganska bökigt att försöka dra upp dom hela tiden utan att det syntes. Syntes gjorde det säkert ändå, alla som känner mig vet att jag inte är speciellt diskret.

Nu ska jag ta en ipren och sedan ska jag försöka trolla bort tentaångest tillsammans med Elin. Lär behövas ett antal muggar med kaffe om vi ska orka plugga hela dagen.

Känslobakis

Jag är nog lite känslobakis idag. Det blev så mycket känslor igår så jag känner mig helt känslomässigt utmattad idag. En viktig sak insåg jag igår och det är att jag har ett helt underbart skyddsnät av personer runtomkring mig som fångar mig om jag skulle falla. Be om hjälp ska jag också bli bättre på 2009. Jag får så dåligt samvete när jag säger till någon att jag inte mår bra, eller skulle behöva hjälp med något. Det är inte vidare snällt av mig, för då ger jag inte någon en chans att hjälpa. Jag hade blivit arg om någon jag tycker om mådde dåligt men inte sa det till mig för att ”skydda” mig. Stödet som jag fick i natt var helt enormt och jag blir ärligt rörd bara jag tänker på det. Jag hade fått en liten saga i ett sms i morse och den värmde mitt hjärta massor.

Nu är madrassen tvättad och sängen renbäddad så jag ska strax krypa ner. Mätt och belåten efter en god middag. En riktig middag, det allra bästa! Såndär med kött, potatis och god sås(sån som bara mamma kan göra). Hela familjen… och jag kan inte låta bli att vara ledsen för att Hillevi åker till Umeå om två veckor. Jag VET att det inte är världens ände, men det känns så långt bort. Jag kommer sakna henne vansinnigt mycket. Inte för att vi träffas sådär superofta(eller nån gång i veckan kanske är ganska ofta?) men just det där att veta att man inte kan bara titta förbi o dricka kaffe om man skulle vilja. Samtidigt är jag övertygad om att det kommer bli jättebra för henne där. Hon är liksom sån, fixar allt. Inte hälften så orolig och nervös som sin storasyster. Dietist tror jag blir perfekt också, och jag kan ju hälsa på henne. Jag ska hälsa på. Så fort hon kommit i ordning lite och jag har det lite lugnare i skolan så åker jag. Jag Lovar, Hillevi! Och om jag lär mig sticka så ska jag sticka en jättevarm halsduk till dig och ta med, för du kan ju inte vara utan halsduk i Umeå. Det kan bli kallt i Umeå sa ju någon och jag vill inte du ska frysa.

Imorgon ska jag titta på Sunes Jul och skratta högt. Det är ju faktiskt helt fantastiskt roligt!

Nytt År!

Nytt år och det känns sannerligen underligt. 2009, undrar vad det bär med sig? Jag ogillar nyår, bara en massa förväntningar på ett hejdundrande party som aldrig infinner sig. Bara det här att bestämma sig för att det nya året ska bli bra mycket underbarare än det förra. Att detta året ska man ta tag i allt som inte är till belåtenhet. Det är skrämmande. Nyårsfesten som skulle bli årets bästa var säkert jättekul för dom andra, jag mådde inte så bra – synnerligen dåligt valt tillfälle. Gick hem en stund efter tolvslaget, eller vinglade… flög… minns inte. Jag har inte haft många minnesluckor på grund av alkohol i mitt liv och tycker det är fruktansvärt obehagligt. Speciellt med tanke på att jag var ledsen och lyckades oroa alla som ringde mig och skulle önska gott nytt år. Jag mådde inte bra redan innan festen började men trodde jag skulle bli gladare bara jag kom iväg. Det funkade inte riktigt. Var snarare så att all oro och ångest som jag kan hantera i nyktert tillstånd blev ohanterbart. Att jag sen kräktes när jag kom hem är inte heller något jag upplevt många gånger och det skvallrar också om att något verkligen inte var som det skulle. Antingen så var det kombinationen ångest och fylla som var boven, eller så fick jag helt enkelt i mig något jag inte vet om. Jag var tydligen helt tappad bakom flötet i alla fall så det var bra att jag kom hem. Inget Tegnérs för mig med andra ord.

Jag funderar lite på det där med nyårslöften. Gillar det inte alls så jag har inte lovat något, men tanken är att mitt ego ska få växa 2009. Jag ska helt enkelt bli mer självisk. Eller rättare sagt bättra på självbevarelsedriften, självkänslan och börja sätta gränser. Jag vill inte vara en som inte har någon skyddshud alls, som faller som ett korthus för småsaker. Klart jag inte vill bli okänslig, men lite balans hade inte skadat. Jag ÄR känslig som person, det kommer jag aldrig kunna förändra men jag skulle kunna bli starkare och mindre ömtålig. Ingen har rätt att trampa på mig bara för att jag inte säger ifrån, men det finns dom som gör det ändå. Alla är inte snälla och låter bli att utnyttja andra – hur gärna jag än vill att det ska vara så. Jag är stolt över att vara godtrogen, men ibland gör det mer skada än nytta. Och sanningen är ju den att jag låter folk utnyttja mig, jag är som ett stort svart hål när det gäller bekräftelse – och jag hatar det. Jag vill inte vara så osäker och sträva efter att alla ska tycka om mig(för givetvis tycker inte alla om mig). Jag duger… det är nog det jag måste förstå. Inte bara förnuftsmässigt utan även känslomässigt. Jag behöver inte lyckas med allt jag gör och vara omtyckt av alla, det är mänskligt att göra fel. Detta har jag jobbat med länge och jag börjar minst sagt tröttna, det går segt.
ACCEPTANS är ordet för 2009. Det finns en hel massa saker jag inte kan ändra och jag kan inte älska allt med mig själv, men jag kan acceptera det. Det är nog ett livslångt projekt, men någon gång ska man börja. Vissa saker har man alltid med sig och det jag varit med om har format mig till den Linnéa jag är idag. Det finns inget jag skulle vilja ha ogjort, men nu är det hög tid att acceptera - för att komma vidare. Jag har en sårbarhet som jag alltid kommer bära med mig, men det är jag som bestämmer hur mycket det ska styra mitt liv.

Nu ska jag äta en riskaka med smör… och stuva ner madrassöverdraget i en kasse så jag kan tvätta det. Det är märkt av nattens missöde, för ja, dricker man rödvin så kräks man rött Just det, ätandet är en annan av de sakerna jag måste acceptera. Jag har gjort det förut så jag kan igen, om jag bara bestämmer mig. Det är inte kul att äta om man inte är hungrig, men allt går åt helvete om man inte äter.