skolvardag igen

Torsdag och jag känner mig både svagare och starkare än på länge. Livet är inte så snällt alla gånger och jag slutar aldrig förundras över hur orättvist det är ibland. Världens bästa mormor är sjuk och har ont, och jag har tänkt så mycket på henne idag. Ska skicka ett uppmuntrande kort imorgon tänkte jag, med lite extra styrka från mig och kattpojkarna.

Nu har skolan varit igång i två dagar, två intensiva dagar. Det är på ett sätt fint att komma igång igen, få rutin och känna att man gör något vettigt av sin tid. En mjukstart hade dock inte varit helt fel, för det har varit två långa dagar med mycket innehåll. Trots att jag vaknar ganska tidigt på morgonen så är det verkligen pest att gå ur sängen och lämna det varma täcket. Kallt är det, vackert och fruset ute visserligen.. fast fy vad det var bitande kyligt när jag gick ut idag. Men man tinar i skolan, bland alla vackra själar. Det är egentligen helt tokigt vilka underbara människor till klasskamrater jag har. En lärare sa att vi är en glad klass, och det stämmer verkligen. Mycket kärlek och glädje, och man kan alltid få en kram om man behöver eller vill. Vi har provat ortoser och haft ortostillverkning hela eftermiddagen idag(ortos = ett hjälpmedel som bärs på kroppen för att ge stöd, lindra smärta, motverka deformiteter av kroppsdelar m.m.) och det är kul vill jag lova. Där får man in den lite mer kreativa biten av yrket och dagar som den här när man får prova, leka med materialen, är guld värt. Jag hade ingen aning om att det finns så många olika sorters plastmaterial med olika egenskaper just till detta ändamål. Man skär ut en bit efter en mall och därefter lägger man den i ett varmt vattenbad så att plasten mjuknar och blir formbar. Därefter är det bara att forma den efter handen(eller vad det nu är som ska ha stöd) och sedan stelnar den när den kallnar. Idag fick vi dessutom prova en hel del ortoser i textilmaterial(fabrikstillverkade), mycket lärorikt. Det är bra att veta att det finns så himla bra saker om man upplever problem exempelvis med värk och förslitningar. En sak som jag speciellt fastnade för bland utbudet hon hade var värmevantarna vi fick prova. Personer med värk och ledbesvär är ju ofta köldkänsliga och då är sådana handskar ett bra hjälpmedel. Eller om man bara är frusen. Tänkte direkt på min kära mamma som har såna problem med frusna och vita fingrar – säg till så ska jag hjälpa dig med vart du får tag i ett par såna värmehandskar!

Två saker förgyllde min torsdagseftermiddag speciellt. Ena saken var att en klasskamrat tydligen förvarar choklad i sitt skåp på skolan. Vem hade liksom inte blivit glad för en dajm när eftermiddagströttheten börjar ta överhanden? Jag blev åtminstone glad och mycket piggare. Andra saken var att den så kallade Olga hade lagt en present i form av en egenhändigt tillverkad tumbasortos i min väska när dagen var slut. Hittade den när jag skulle hem. En specialare med hjärta till kardborrefäste. Då kan man ju inte låta bli att vara helt lycklig. Den får ha hedersplats här hemma tills jag får smärtor i tumbasen på rätt hand så att jag kan använda den! Damen som var på besök hos oss med ortoserna var för övrigt helt vansinnigt rolig, hon kom från ett företag som tillverkade just ortoser. Hon var en person som man liksom bara tycker om på direkten, vilken humor! Vass men hjärtlig! Det passade oss perfekt, länge sen jag hade så roligt och skrattade så mycket.

Till något mer ledsamt jag funderar på. Igårkväll gick det en dokumentär på tv om barn med anorexi. Den var inspelad på ett behandlingshem i England för just barn med sådan problematik. Jag grät. Vet inte om jag tyckte dokumentären var så bra i sig, jag grät nog mest för att det överhuvudtaget behövs ett behandlingshem speciellt för barn med anorexi. Det framgick att åldrarna på barnen som kom dit hade sjunkit på senare tid och jag tycker det är skrämmande… De här flickorna(för det var bara flickor i programmet) har säkerligen en sårbarhet som gör att de har risk att utveckla sjukdomen. Men att små flickor lever under så stor press så tidigt i livet att det går överstyr när de är så små som 10 år(och yngre) är fruktansvärt.