Nytt År!

Nytt år och det känns sannerligen underligt. 2009, undrar vad det bär med sig? Jag ogillar nyår, bara en massa förväntningar på ett hejdundrande party som aldrig infinner sig. Bara det här att bestämma sig för att det nya året ska bli bra mycket underbarare än det förra. Att detta året ska man ta tag i allt som inte är till belåtenhet. Det är skrämmande. Nyårsfesten som skulle bli årets bästa var säkert jättekul för dom andra, jag mådde inte så bra – synnerligen dåligt valt tillfälle. Gick hem en stund efter tolvslaget, eller vinglade… flög… minns inte. Jag har inte haft många minnesluckor på grund av alkohol i mitt liv och tycker det är fruktansvärt obehagligt. Speciellt med tanke på att jag var ledsen och lyckades oroa alla som ringde mig och skulle önska gott nytt år. Jag mådde inte bra redan innan festen började men trodde jag skulle bli gladare bara jag kom iväg. Det funkade inte riktigt. Var snarare så att all oro och ångest som jag kan hantera i nyktert tillstånd blev ohanterbart. Att jag sen kräktes när jag kom hem är inte heller något jag upplevt många gånger och det skvallrar också om att något verkligen inte var som det skulle. Antingen så var det kombinationen ångest och fylla som var boven, eller så fick jag helt enkelt i mig något jag inte vet om. Jag var tydligen helt tappad bakom flötet i alla fall så det var bra att jag kom hem. Inget Tegnérs för mig med andra ord.

Jag funderar lite på det där med nyårslöften. Gillar det inte alls så jag har inte lovat något, men tanken är att mitt ego ska få växa 2009. Jag ska helt enkelt bli mer självisk. Eller rättare sagt bättra på självbevarelsedriften, självkänslan och börja sätta gränser. Jag vill inte vara en som inte har någon skyddshud alls, som faller som ett korthus för småsaker. Klart jag inte vill bli okänslig, men lite balans hade inte skadat. Jag ÄR känslig som person, det kommer jag aldrig kunna förändra men jag skulle kunna bli starkare och mindre ömtålig. Ingen har rätt att trampa på mig bara för att jag inte säger ifrån, men det finns dom som gör det ändå. Alla är inte snälla och låter bli att utnyttja andra – hur gärna jag än vill att det ska vara så. Jag är stolt över att vara godtrogen, men ibland gör det mer skada än nytta. Och sanningen är ju den att jag låter folk utnyttja mig, jag är som ett stort svart hål när det gäller bekräftelse – och jag hatar det. Jag vill inte vara så osäker och sträva efter att alla ska tycka om mig(för givetvis tycker inte alla om mig). Jag duger… det är nog det jag måste förstå. Inte bara förnuftsmässigt utan även känslomässigt. Jag behöver inte lyckas med allt jag gör och vara omtyckt av alla, det är mänskligt att göra fel. Detta har jag jobbat med länge och jag börjar minst sagt tröttna, det går segt.
ACCEPTANS är ordet för 2009. Det finns en hel massa saker jag inte kan ändra och jag kan inte älska allt med mig själv, men jag kan acceptera det. Det är nog ett livslångt projekt, men någon gång ska man börja. Vissa saker har man alltid med sig och det jag varit med om har format mig till den Linnéa jag är idag. Det finns inget jag skulle vilja ha ogjort, men nu är det hög tid att acceptera - för att komma vidare. Jag har en sårbarhet som jag alltid kommer bära med mig, men det är jag som bestämmer hur mycket det ska styra mitt liv.

Nu ska jag äta en riskaka med smör… och stuva ner madrassöverdraget i en kasse så jag kan tvätta det. Det är märkt av nattens missöde, för ja, dricker man rödvin så kräks man rött Just det, ätandet är en annan av de sakerna jag måste acceptera. Jag har gjort det förut så jag kan igen, om jag bara bestämmer mig. Det är inte kul att äta om man inte är hungrig, men allt går åt helvete om man inte äter.