Tisdag

Så kunde man tro att det var en vanlig tisdag, men det är ju mer en söndag. Jag är trött. Vissa dagar vaknar man med huvudvärk och det är förbannat trist. Gårdagen var som tur är av mer energigivande sort och innehöll en liten miniresa på danskt vatten. Jag börjar bli skadad av min utbildning då jag letade CE-märkning på farmors rollator och frågade henne om handortoser… Gnällde över att det var svårt att hitta hissen på färjan och förvånades över höga trösklar in till just hissen när jag väl hittat den. Jag är så glad att jag numera ser sådana saker trots att jag har full rörlighet, det är så lätt att inte lägga märke till små detaljer om man inte behöver. Det var länge sedan vi sist turade på båten så det var faktiskt en härlig nostalgikänsla över det hela. Äta buffé med farmor och åka fram och tillbaka mellan Helsingborg och Helsingör. Det var dessutom alldeles klart, soligt och vackert. Jag kan inte låta bli att tycka det är helt underbart med ställen där man får sådana små smörpaket till maten. Det är barnsligt, jag vet… men det är en speciell känsla. Klimatsmart? Säkerligen inte. Konstigt att allt är så mycket roligare när det är mindre, är ju samma sak med de där små babyostarna. Tro det eller ej, men restaurangen på båten hade glutenfritt bröd att erbjuda mig. Det är service!

Man fick en peng av farmor i julklapp. Mer än en faktiskt. Det är en härligt bubblande känsla att kunna köpa något som man inte tar sig råd till annars – utan ett uns av dåligt samvete för att på samma gång ha prioriterat bort något som kanske är mer nödvändigt. Jag hittade en rosa halsduk/schal som jag visserligen behövde men inte jättebehövde samt en ny parfym som reades nu efter jul. Jag var mer än nöjd. Om man bortser från tentaångesten som följer mig som en skugga för tillfället, och att jag verkligen led i mina strumpbyxor, så var gårdagen bästa på länge. Mamma lärde mig att man ska köpa strumpbyxor i ett par storlekar större än man vanligtvis har om man ska slippa känna att dom halkar ner till knävecken, och den kunskapen ska jag ta med mig in i detta 2009. Om jag skulle få för mig att ha strumpbyxor igen vill säga, för jag var mer än måttligt irriterad. Jag kan stå ut med ganska mycket obekvämligheter, men detta var inte bara obekvämt – det var ganska bökigt att försöka dra upp dom hela tiden utan att det syntes. Syntes gjorde det säkert ändå, alla som känner mig vet att jag inte är speciellt diskret.

Nu ska jag ta en ipren och sedan ska jag försöka trolla bort tentaångest tillsammans med Elin. Lär behövas ett antal muggar med kaffe om vi ska orka plugga hela dagen.