Onsdag

och jag har precis fått veta att jag klarat Godkänt på min första kurs på AT-utbildningen. Hade fixat hemtentan och en sten föll från mitt bröst. Nu kan jag fokusera framåt. Stenen i bröstet va borta i unjefär en halvtimme, mellan klockan halv elva när jag såg listan med de som klarat tentan och 860125 fanns med, och klockan elva när vi börjat rafsa lite i kanterna på nästa kurs. Shit säger jag bara! Inser att första kursen verkligen bara var mjukuppvärmning, nu börjar allvaret på riktigt. Kursen heter "Aktivitet och hälsa i den tidiga livsperioden" och känns gigantisk. Den innehåller både människans anatomiska, fysiologiska o neurologiska uppbyggnad och utvecklingspsykologi.. sammankopplat med aktivitetsvetenskap. Allt med fokus på tidiga livsperioden. Som man dessutom ska greppa i en slags helhet. Detta kommer bli en utmaning! Bara att lära sig alla latinska anatomi-namn, plan och axlar känns grymt svårt... och min hjärna är fortfarande seg som kola efter vår anatomilabb idag. Ord som abduktion, adduktion, horisontalplan, scapula, acromion och clavicula snurrar i mitt huvud.

Två busiga kursare skulle ut o fira tentan idag, men jag orkade verkligen inte. Hade dessutom planerat med grannen att vi skulle dricka te, skriva inbjudningskorten till Halloweenfesten och bara mysa. Det passade mig perfekt ikväll! Nu är korten klara att delas ut, små orange kort i lika små kuvert. Kort skrivna med omsorg och med små egenhändigt tecknade spöken och fladdermöss på, med den fiffiga slutklämmen "Let's go buunanas". Vi är toknöjda!
Väl uppe i mitt eget krypin igen känner jag hur trött jag är. Inte bara i huvudet, utan även i kroppen efter gårdagens kämpande på yogaträningen. Nu är det sovdags hos Linnéa och katterna, för imorgon är det upp och hoppa till en dag som ska gå i självstudiernas tecken. Funderar allvarligt på att kila bort till biblan med min tegelstensbok i anatomi, och sitta där och läsa. Blir nog mer studerande och mindre omkringslarvande på det viset. Har några hållpunkter under dagen som jag hoppas ska funka som lite uppstrukturerande av pluggandet. Första punkten är lunch med nåra vänner på Mikai, andra är yogan på Gerdahallen.

Nattinatt!

Jag blir så trött ibland...

Fan vad livet är orättvist egentligen. En del far runt på sin räkmacka, medans andra nästan konstant kämpar i motvind, uppförsbacke för uppförsbacke. Ibland undrar jag vad det kan vara för mening med det. Nog för att det stämmer att man blir starkare och ödmjukare av att få hantera motgångar, men nån måtta kan det väl ändå vara? Jag tror visserligen att allt har en mening, men det kan vara rätt svårt att se den i vissa lägen.
Trots att jag blir väldigt ledsen av att se människor jag tycker om må dåligt, så ger det mig iallafall perspektiv på min egna vardag. Visst kan det kännas kämpigt somliga dagar när allt bara går fel, när man kommer till skolan alldeles dyngsur efter att ha cyklat i ösregn, eller när man gjort nåt dumt som man ångrar. Men det kunde verkligen varit värre.
Samtidigt, måste jag ständigt påminna mig om att verkligen ingen mår bättre av att jag går och har dåligt samvete för att jag har det bra, när andra har det svårt. Då går all energi åt till att må dåligt, energi som jag kunde använt till nåt bättre. Jag får plocka ner mig själv på jorden igen. Inse att jag kan inte ändra eller påverka vissa saker, hur mycket jag än vill. Men om jag la lite mindre ork på att känna in mig i andras smärta, som jag givetvis inte kan ta över och rädda personen i fråga från ändå, och istället försökte ta till vara på att jag mår bra och kanske kan se lösningar... då hade det varit mycket bättre.
Oftast gör jag det, men ibland glömmer jag. Gamla tankar sitter fortfarande i nånstans och vaknar till liv då och då, tankegångarna som på nåt ologiskt vis leder från maktlöshetskänsla till destruktivitet. Då jag råkar släppa efter och må lite dåligt för andras skull, trots att det inte hjälper någon. Stötta kan man göra och empati är positivt, men andra måste ta ansvar för sitt egna mående och ta professionell hjälp om det behövs, precis som jag ska ta hand om mitt liv.

Nu har fem veckor på arbetsterapeututbildningen gått, och första tentan är inlämnad. Vet visserligen inte om jag klarade den, men för stunden finns det inget jag kan göra åt saken. Det känns fortfarande som jag hamnat helt rätt, och vännerna jag fått i klassen är helt underbara. Det betyder massor! Trodde det skulle bli en lugn helg nu mellan avlutet på förra kursen och början av den nya nu på måndag, men livet ville nåt annat. Bara att ta emot, och hantera bäst man kan. Städat här hemma har jag iallafall fått gjort idag, och dansat afro som alltid ger mig massa god energi. Imorgon ska det pysslas halloween-kort och fikas äpplemuffins och så ska jag bara njuta av att det är söndag och att jag mår bra. Är pappa på gott humör kanske det blir en sväng till Biltema också. Skulle verkligen behöva handla "hållare" till sladdarna här hemma så att kriget mellan mig o Alfons kan ta slut. Han har hittat en ny hobby i att gnaga på sladdarna här och det uppskattas inte av matte kan jag lova. Busa får han gärna göra, men inte med sånt som är farligt. Sladdar tillhör definitivt den förbjudna kategorin.


Nu är det absolut sovdags här så att jag orkar göra vad jag vill imorgon.

Och helt plötsligt...

har redan två veckor på arbetsterapeututbildningen flugit iväg. Tokigt att tiden kan gå så snabbt trots att den har rymt så mycket nytt. Är verkligen lycklig över att jag kommer få gå med mina ca 30 underbara kursare i hela tre år, de är så fina! Trots att det är skoj med skola så kom helgen som ett mycket välkommet inslag idag och jag njuter i fulla drag utav att inte behöva jobba varannan helg: Det är häftigt att faktiskt orka gå ut och ha riktigt skojigt, dansa halva natten, utan att vara helt slut efter en jobbig arbetsvecka. Skolan är inte enkel, men jag älskar de regelbundna livet med skoldagar och att gå upp vid samma tid varje dag. Oregelbundenheten på jobbet jag hade var helt enkelt inte min grej förstår jag nu, kroppen vande sig aldrig. Jag är nog en såndär vanlig "trist" 8-17 knegare med tv-mys på kvällen och fasta mattider under dagen. Ganska lätt att anpassa sig till när man får såhär mycket mer energi då!
Igår va det schlagerparty med gänget... Hade inhandlat Doris groggmix och fruktsoda, glittriga sugrör och frusna jordgubbar. Allt för att med en snitsig schlagerdrink få in rätta feelingen. Med prickliga linnet studsade jag sedan lyckligt iväg med de andra, mot helsingkrona nation och schlagerkvällen. Oh... vad jag njöt av den trallvänliga musiken... lät håret fladdra till *fångad av en stormvind* och sjöng om Tommy som tycker om mig o trallade till Cara mia... Ja, jag kan lova att det var med ett stoooort leende jag promenerade hem sen. Tänkte inte ens på att det var rena höstblåsvädret ute.

Nu blir det en stunds lärande om arbetsterapins utveckling, för att sedan fika med kusin vitamin som är på besök i Lund. Hoppas han vaknar snart och hör av sig så vi hinner ses vid tolv. Jag ska nämligen på afrodans på Gerdahallen kl 15. Det är min nyaste favvis, frigörande barfotadans till afrikanska trummor... stora yviga rörelser som hela kroppen är med i. Det är verkligen välgörande!

Man får vakna på fel sida ibland...

det försöker jag iallafall övertyga mig om. Somliga dagar är inte alls lika roliga som andra, så är livet. Ändå tror jag mig alltid segla graciöst på en "lyckovåg" för all framtid, när jag mår prima en längre period. Så helt plötsligt så vaknar jag en dag och känner inte alls för att le och vara glad. Så är det antagligen för alla, men jag kan ändå inte låta bli att gnälla lite. Skulle helst vaknat med ett lyckligt leende alla dagar. Fast det är klart, då skulle man kanske inte uppskatta de dagarna på riktigt.. för att det inte fanns nåt annat sämre att jämföra med. Nåja, det är bara att göra det bästa av situationen. Försöka hitta på roliga saker och träffa vänner, motarbeta lusten att gömma sig under täcket.

Ikväll tar jag o vännerna tåget in till stora stökiga festivalsmalmö för att trängas med alla andra där. Lulla omkring bland matoset och tingeltanglet, kolla på folk i allmänhet. Köpa nån exotisk spännande mat i nån liten bod, stå och äta på papptallrikar med plastgafflar som bryts så fort man försöker spetsa nåt på dem. Antagligen inse att man längtat efter festivalen helt i onödan, precis som alla andra år... eftersom man alltid bara minns det härliga efteråt och förtränger det hemska. Glömmer all trängsel och alla otrevliga buffliga typer. Men det är klart det är trevligt också, annars hade man ju inte åkt dit. Man hade definitivt inte utsatt sig för projektet att ta sig till och från malmö med tåget, tillsammans med resten av lund.

Ja, sen så ska vi lyssna på Timbuktu och bara njuta:-) Hoppas verkligen regnet håller sig ifrån Malmö ikväll. Sen får det gärna regna i natt när jag sover, åska med, så att den klibbiga värmen, som jag verkligen avskyr, försvinner. Sover så gott när det regnar dessutom.
Nu ska jag lyxa med lite bär och glass innan jag åker. Jag va och köpte färska jordgubbar och blåbär innan idag för att få mig på lite bättre humör. Det hjälper faktiskt! Lite sommarkänsla får man också på köpet.

insikt...

Någon jag litar mycket på påtalade idag sambandet mellan att jag är lugnare och att jag haft semester i en längre sammanhängande period. Det är första gången jag har ledigt sen jag tog studenten för två år sen, och nu känner jag hur mycket jag verkligen behövde vila. Hur duktig och stark man än är så måste man ju ta en paus och landa emellanåt, det är inget misslyckande att behöva ta det lugnt. Nu när jag är utvilad är jag dessutom en mycket bättre vän och arbetskamrat och jag trivs bra mycket bättre med mig själv. Konstigt att det skulle vara så svårt att fatta, att jag behövde kämpa så länge mot mig själv innan jag insåg att jag, precis som alla andra, behövet ta det lugnt ibland. Har passat på att skriva ner det på en lapp som jag satt på kylskåpet nu också, för jag vet att jag helt hopplöst lätt glömmer att ta det lugnt. I samma veva har jag nu förlikat mig med det faktum att jag inte tål slarv med varken mat eller sömn, det har jag väl bevisat för mig själv tillräckligt många gånger nu?! Slarv med sådana saker är för mig som att välkomna alla spöktankar, ångest och stress... och det är ju faktiskt himla onödigt. Ja, självklart är det trist att alltid vara tvungen att tänka ett steg längre och planera, men det är SÅ värt det har jag bestämt mig för nu! Speciellt och om jag ska fixa att börja i skolan nu.

Sådär, nu har jag varit förnuftig och förutseende så det räcker och blir över:-) Ska försöka lossa mig från datorstolen nu och leta rätt på mina träningskläder som buskatterna har spridit ut lite överallt... snart står grannen o väntar på mig nere vid cyklarna... och då ska jag helst ha hunnit slängt in rentvätten i torktumlaren också. Känner mig lite seg, men väl framme vid gerdahallen så vet jag att det kommer bli jättekul att studsa runt en stund.

Söndag med äpplepaj

Så var det helt plötsligt söndag och sista dagen på den här veckan. Jag jobbar idag, delad tur. Vanligtvis hade jag tyckt det var fullkomligt vansinne att jobba först 7-11 och sen 17-20, men idag känns det alldeles perfekt! Jag kom upp och igång i morse halv sex, åt fil och Linnéa's hemmagjorda finmusli och cyklade till jobbet. Nu är jag hemma och har fiffigt tagit vara på tiden fram till fem genom att bjuda hem familjen på fika. Har planerat att baka en äpplepaj, jag älskar äpplepaj!:-D
Samtidigt som det var kul att hälsa på och jobba en stund på jobbet idag, så är det en tillfredsställande känsla att veta man inte ska dit imorron igen...och dagen efter den och efter den... som det är när man går på schema. Det är så mycket lättare att bara komma en dag då och då, vara jättevälkommen och ha massa energi, men inte behöva engagera sig i problem och eventuella småtjafs. Passar mig bra! Blir lycklig över alla "hej Nea(=Linnéa)" och berättelser om vad som hänt sen sist jag va där. Tycker mycket om brukarna och det är faktiskt riktigt skoj att ta itu med alla deras rutiner igen, nu när jag varit därifrån i tre veckor. Kan återigen tycka det är kul att plocka fram kläder i garderoben, få lust att kamma frisyrer och hjälpa till att välja söndagshalsband.
Men jag kan lova det känns skönt att veta att jag har sovmorgon imorgon igen. Torsten har vankat runt som en osalig ande och gnällt halva natten så det var ingen djupsömn precis. Tror det börjar bli dags att ringa djursjukhuset för tid för kastrering så han blir lugnare och mår bättre. Nu är han bara orolig. Alfons i sin tur håller mig sysselsatt precis som vanligt med sitt smakande på allt som ligger framme. Han tuggar mer än gärna på allt och inget och river av hjärtans lust i lådor och skåp som råkar stå öppna.

Nä, nu ska jag ta itu med min pajbakning!

Puh...

Maken till den träningsvärken jag har idag var det länge sen jag kände. Men det är skönt på sitt sätt, känna att man lever:-) Dessutom var det alldeles tokroligt på boxen i torsdags, precis som vanligt. Mor min ser så underbart koncentrerad och vild ut på samma gång när hon boxas, redo iklädd de röda boxhandskarna och med tungan sin i mungipan. Rejält svettig va man efteråt och det var helt ljuvligt att slänga sig i duschen sen. Va så trött i musklerna så armarna skakade när jag satt i min badkappa och åt pasta efter duschen.
Läste ut boken om reiki-healing nu i morse och jag har varit helt trollbunden av den sen jag började läsa igår. Känns som jag fått kika in i en helt ny värld som jag inte visste fanns. Jag tror jag har hittat nånting som äntligen kan ge mig lugn i mitt oroliga jag. Aldrig har jag känt mig så hoppfull om att äntligen känna balans och må bra. Det blir helt plötsligt så logiskt att jobba med kroppen istället för emot. Ja, jag är helt fascinerad! Tänker absolut ge det en chans, för är det nåt jag tror på så är det att man ska va öppen för nya saker och försöka bortse från eventuella fördomar.
Cyklade sedan i all hast norrut och hem till familjen och åt lördagsfrukost med den obligatoriska ingrediensen "melodikrysset" på radion. Bullar brändes, kaffe maldes och småpikar flög i köket på skarpan, allt va som vanligt:-) Alltid härligt att hälsa på, men ganska skönt att komma hem till sitt efteråt. Nu sitter jag här med mitt goda snabbkaffe(ja, jag tycker verkligen det är jättegott med pulverkaffe!) och ett par bitar choklad. Det är livet!
Ikväll blir det Lomma och laga middag med en kär vän. Funderar ofta på hur lycklig jag är som har så underbara vänner, det är inte alla förunnat.

Med moppen i näven...

är det storstädning som gäller idag. Har en lång startsträcka, men när jag väl kommer igång är jag energisk som få! Katterna fick leka med tvättkorgen och de andra spännande sakerna i badrummet eftersom de är livrädda för dammsugarbrummandet och gärna jagar moppen. Va till och med nere och skakade mattorna på gården, och de var håriga vill jag lova. Nu luktar här dammfritt och rosenrengöringsmedel och jag njuter! Golvet är sådär blankt som det bara är efter en storstädning. Detta är belöningen för slitet:-) Köpte en "rullevagn" med korgar på claes ohlssons igår och den har jag meckat ihop för att sedan upptäcka att den inte alls passade under diskbänken som jag tänkt. Jag som skulle organisera upp oredan där, attans också! Nu fick jag reda upp oredan i badrummet istället, så den kom till användning ändå som tur är.

Känner att jag börjar komma ikapp med måstegöra-sakerna som stressat mig ett tag nu. Igår fixade jag hemförsäkringen, underbart att det inte var några papper att fylla i.
Pratade sedan med en dam på lunds energi, så nu slipper jag oroa mig för det ärendet också. Bara csn kvar men dem tror jag att jag besöker i egen hög person imorgon. Planerar att de ska få hjälpa mig fylla i papperna rätt från början. Bankpappret som jag ändrade lite i rubriken på (för jag tyckte det blev bättre så) vart ju inte alltför poppis på banken, så jag är glad för alla papper som jag slipper behöva fylla i själv, och därmed också slipper få problem med.

Kattungarna jag hälsade på igår var alldeles bedårande, speciellt kär blev jag i en liten tufsig plutt som jag gärna hade tingat om jag haft plats. Men näe, två kissar räcker, kan inte låta bli att avskräckas av tanken på hur mycket hår som hade fällts med en katt till. Mysigt var det iallafall att låna de små dunbollarna en liten stund, sen var det skönt att komma hem till sina egna två.

Nu ska jag hämta in mina nyskakade mattor och sen lägga mig och läsa lite i en bok jag fått låna om healing. Ikväll blir det ett box-pass med mamma på gerdahallen. Har inte tränat på ett antal månader så det blir spännande att se hur mycket jag orkar hänga med:-)

Lugna tisdag...

Ja, lugn fastän jag inte varit hemma på hela dagen egentligen. Josefin va hund-nanny i förmiddags så jag hälsade på henne först. Jag som vanligtvis inte är jätteförtjust i hundar, föll förvånansvärt nog pladask för lilla Pucci! Kanske tack vare att denna nätta lilla varelse inte skulle kunnat skrämma mig även om hon försökt. Hon är nämligen en bedårande liten figur, alldeles lagom stor med sina 2,2kg:-) Om hon inte precis rullat sig i fågelbajs så hade hon gärna fått pussa på mig så mycket hon önskat!

Åkte upp till familjen min sen när Jossan skulle hem. Tog mig lite lunch i deras kylskåp(som är mycket mer spännande än mitt). Satte mig där och granskade hemförsäkringar, det blir nog inte så klurigt som jag inbillat mig! Tjohoo! Jag är tyvärr expert på att ta ut all oro och alla problem i förskott, det innebär att jag lider av problemen sammanlagt 2 ggr om det verkligen blir trubbel. När det inte ens blir trubbel så har jag ju oroat mig helt i onödan. Väldigt dumt och energikrävande, men jag övar och bättrar mig på att vara lugn!

Jag, mamma o lillasyster tog oss iväg på cykelutflykt sen i eftermiddags. Plockade upp ett par vänner på vägen och cyklade den dryga milen ut till Tirups örtagård. Det är ett av de mysigaste ställen jag vet. Blir så rofylld av att sitta där i trädgården o dricka kaffe med påtår och fika kakor med kryddiga smaker som lavendel o rosmarin. Jag hitta ett gulligt kort med rosa katter på i den lilla butiken också. Ska skriva det o skicka till mina nya vänner i Skara, paret jag träffade på bussresan:-)

Och hm... det låg ett brev från Arbetsterapeut-utbildningen i brevlådan när jag kom hem. Papper fulla med information om massa saker. Helt rädd blev jag... typ lyckorädd...:-) Det pirrar som nervöst i magen samtidigt som det är spännande! Har ingen aning om hur jag hanterar stressen, om jag hanterar den. Men jag tror jag är redo, det är man väl när lusten finns där?

Nä... nu ska jag ut i köket och grejja lite. Idag lagar jag falukorv... både såndär i ugnen o stroganoff. Jag lagar bäst mat när jag är mätt och oförvirrad, alltså åt jag kvällsmat först o lagar mat nu:-D Ja, så kan jag lägga den lagade maten i frysen så får de samsas med köttgrytan o köttfärslimpan jag la där häromdan. Så slipper jag laga mat nästa gång jag är hungrig också... finurligt Linnéa!:-) Egentligen måste jag gå o handla ikväll, om jag vill ha nån mjölk i frukostkaffet alltså. Får nog peppa mig en stund till om det ska gå i lås! kan ju ringa kattuppfödarn så länge, ska åka till henne o kika på ullegulliga kattungar imorron:-D Ja, inga fler småknytten till mig alltså, hur gärna jag än skulle önska jag haft plats till en liten till. Ska bara gossa lite med dem, gnugga näsan i deras ulliga päls o minnas när mina egna va så pluttiga.