Jag blir så trött ibland...

Fan vad livet är orättvist egentligen. En del far runt på sin räkmacka, medans andra nästan konstant kämpar i motvind, uppförsbacke för uppförsbacke. Ibland undrar jag vad det kan vara för mening med det. Nog för att det stämmer att man blir starkare och ödmjukare av att få hantera motgångar, men nån måtta kan det väl ändå vara? Jag tror visserligen att allt har en mening, men det kan vara rätt svårt att se den i vissa lägen.
Trots att jag blir väldigt ledsen av att se människor jag tycker om må dåligt, så ger det mig iallafall perspektiv på min egna vardag. Visst kan det kännas kämpigt somliga dagar när allt bara går fel, när man kommer till skolan alldeles dyngsur efter att ha cyklat i ösregn, eller när man gjort nåt dumt som man ångrar. Men det kunde verkligen varit värre.
Samtidigt, måste jag ständigt påminna mig om att verkligen ingen mår bättre av att jag går och har dåligt samvete för att jag har det bra, när andra har det svårt. Då går all energi åt till att må dåligt, energi som jag kunde använt till nåt bättre. Jag får plocka ner mig själv på jorden igen. Inse att jag kan inte ändra eller påverka vissa saker, hur mycket jag än vill. Men om jag la lite mindre ork på att känna in mig i andras smärta, som jag givetvis inte kan ta över och rädda personen i fråga från ändå, och istället försökte ta till vara på att jag mår bra och kanske kan se lösningar... då hade det varit mycket bättre.
Oftast gör jag det, men ibland glömmer jag. Gamla tankar sitter fortfarande i nånstans och vaknar till liv då och då, tankegångarna som på nåt ologiskt vis leder från maktlöshetskänsla till destruktivitet. Då jag råkar släppa efter och må lite dåligt för andras skull, trots att det inte hjälper någon. Stötta kan man göra och empati är positivt, men andra måste ta ansvar för sitt egna mående och ta professionell hjälp om det behövs, precis som jag ska ta hand om mitt liv.

Nu har fem veckor på arbetsterapeututbildningen gått, och första tentan är inlämnad. Vet visserligen inte om jag klarade den, men för stunden finns det inget jag kan göra åt saken. Det känns fortfarande som jag hamnat helt rätt, och vännerna jag fått i klassen är helt underbara. Det betyder massor! Trodde det skulle bli en lugn helg nu mellan avlutet på förra kursen och början av den nya nu på måndag, men livet ville nåt annat. Bara att ta emot, och hantera bäst man kan. Städat här hemma har jag iallafall fått gjort idag, och dansat afro som alltid ger mig massa god energi. Imorgon ska det pysslas halloween-kort och fikas äpplemuffins och så ska jag bara njuta av att det är söndag och att jag mår bra. Är pappa på gott humör kanske det blir en sväng till Biltema också. Skulle verkligen behöva handla "hållare" till sladdarna här hemma så att kriget mellan mig o Alfons kan ta slut. Han har hittat en ny hobby i att gnaga på sladdarna här och det uppskattas inte av matte kan jag lova. Busa får han gärna göra, men inte med sånt som är farligt. Sladdar tillhör definitivt den förbjudna kategorin.


Nu är det absolut sovdags här så att jag orkar göra vad jag vill imorgon.