Life is Good!

Life is good, Umeå is good!
Lite som att komma hem faktiskt, jag har visserligen inte hunnit utforska omgivningarna då gårdagen mest bestod av resande - men jag gillar atmosfären. Det är kanske här jag ska bo?? Jag känner mig lugn, tempot känns lägre. Till och med datorn och kaffebryggaren är långsammare än hemma!
Det är precis som att få vara i en liten pausbubbla ett tag och jag älskar det. Ångesten för C-uppsatsen ligger där jag lämnade den och jag ska ta tag i det efter helgen - jag tänker inte bry mig om den nu. Solen lyser för övrigt och jag funderar på att ge mig ut en sväng om en stund, trots min brist på lokalsinne. Det är lite av en befrielse att vara på ett ställe där man inte känner någon, jag ser fram emot fest ikväll - med enbart nytt folk. Jag är inte ens ledsen att det bara är slask och dåligt skidväder, ser istället fram emot att få se Umeå, äta brunch på Scandic och välkomna våren! Det viktigaste är dessutom ändå att träffa syrran.

Tänker inte sammanfatta året som gått, det som inte finns i textformat. Det är bättre att se framåt. Jag växer och är snart färdigutbildad med allt vad det innebär. Vet inte om min längtan efter annat än studentliv är en konsekvens av att jag vet att jag snart är klar, eller om det helt enkelt kommer automatiskt efter sådär tre år. Jag känner det i alla fall, är mätt på det. Jag känner en intensiv längtan att få komma ut i den riktiga världen. Spänd över att få prova mina vingar, men samtidigt bor en stor rädsla för att misslyckas i mig.

Jag känner mig mer levande än på länge, med allt vad det innebär. Mer känslor - jag fascineras över all kraft som bor i mig. Jag har upptäckt att det bor en styrka att bli riktigt förbannad i mig, men att jag också kan bli mer intensivt lycklig nu än jag erfarit förut. Jag tror mer och mer på att allt man går igenom gör en starkare, det mesta kan vändas till något positivt. Mitt hem har genomgått en utveckling tillsammans med mig, ny soffa, ommöblering, ny hylla. Jag tror jag kan känna mig trygg och trivas där igen. För det är ju det man ska ha ett hem till!

Nu - sova en stund(blev inte många timmar i natt då jag va galet sockerkickad och hade druckit cola precis innan sovdags). Sen blir det fixa lite fredagssnacks till tentaskrivarna som kommer hem vid ett. De kan behöva det till sin öl!:-)

Praktikslut och vårvärme.

Sista dagen på praktiken idag och jag är så himla nöjd. Blir alltid lika lycklig när någon talar om för mig att jag kommer bli en bra arbetsterapeut och idag hände det igen. Gånger flera! Jag hade köpt choklad och lagt i personalrummet, får hoppas det uppskattas trots att säkert hälften av dom som jobbar där är viktväktare. Skrev på kortet att chokladbitarna inte innehåller några viktväktarpoints utan endast kärlekspoints. Det har varit lärorika fem veckor och idag fick jag äran att hålla i en av grupperna. Förutom allt jag lärt mig om psykiatri så har jag även fått min egen kreativitet väckt. Kliet i fingrarna, pyssellusten. Det känns att det är vår, plötsligt orkar jag saker. Jag har lärt mig makramé-teknik och var på panduro och köpte vaxat bomullsgarn i förrgår så att jag kunde fortsätta hemma. Ampeln jag knöt på praktiken har jag hängt upp här hemma, med blomman jag fick av en av mina handledare i.

Senaste veckan har varit en blandning av förtvivlan och lycka. Jag är så lycklig att jag har så många änglar runtomkring mig, för det har jag. Människor är underbara, det finns så fina personer, både vänner och de jag inte känner som bara visat värme utan att egentligen ha någon anledning att göra det. En av dom som hjälpt mig allra mest fick en tavla idag, en jag gjort själv. Jag är riktigt nöjd med den.

Jag trivs hemma igen, jag har tvättat och städat massor i veckan. Blomman jag hängt upp gör sitt till och jag kan andas igen. Har skrivit första dikten på säkert två år, den är inte bra men det känns bra att skriva igen. Strax kommer en kattflicka på besök hit, hon ska bo här hos mig och pojkarna ett par dagar. Hoppas att hon och Alfons ska fastna för varandra så att det blir några småttingar sen.

Jag är lite stolt över mig själv nu, faktiskt.

Påsk!

If a bird can sing with a broken wing
You’ll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stand tall
This is a bump in the road
Dont give up, you will make it
Dont give up, you will make it

Out of the dark
Into the light
Over the edge
Over your life


Påsk är fint, en av de bästa högtiderna tycker jag… trots att det inte är så himla mycket traditioner bundet till det i familjen längre. Torup = perfekt påsk, så kommer det alltid att vara. Nu när vi inte har Torup så blir det inte påsk på samma vis. Tur är kanske det, för jag betvivlar att upplevelsen av påskäggsletande och godisfrukost med kusinerna hade varit densamma nu, kanske bäst att bara behålla minnet av det. Låta det bli mer idylliskt för varje år som går. Men visst var det underbart. Bästa påskpresenten ever är i alla fall att mormors operation verkar ha gått bra, allt annat kan faktiskt kvitta just nu.

Hillevi är hemma på besök och det är underbart. Äntligen kan vi leva rövare alla tre tillsammans igen - om än bara för en liten vecka. Solen lyser lyckligt och imorgon blir det till att rida islandshäst. Jag är en fegis, bara att erkänna, och det känns rätt farligt. Hästar är farliga. Jag vill ha en liten lat häst som bara följer efter de andra och helst inte gillar att springa. Allra helst ska den vara så liten så att jag når ner med fötterna, men då kanske den inte orkar kånka runt på mig mer än tio minuter – dålig idé. Dock är jag sugen som tusan, trots oro. Jag kanske blir helt häst-frälst. Faktum är att jag bara suttit på en häst ett par gånger i mitt liv och då just bara satt jag och åkte runt. Antar att det blir mest åka runt denna gången också, men jag väljer att kalla det rida.
Om jag överlever det så blir det fest på kvällen. Jag befarar att jag kommer betraktas som gamling där, men det är ju aldrig nån som gissat rätt på min ålder förr så jag kan ju ljuga. Hej jag heter Linnéa och jag är nitton och ett halvt… Eh… kanske inte.

Nu blir det träning(jag är hyfsast flitig med det faktiskt, det är tillfredsställande), sen påskmiddag på skarpan. Yeah, jag gillar familjeliv:-)

Ps. nej... jag har inte börjat jogga. Ds.

GLAD PÅSK!

Jogging.

Okej, det sjukaste har hänt. Jag är sugen på att börja jogga, just det JOGGA. Eh... det ordet har tidigare knappt funnits i mitt vokabulär. Men det låter ju så himla härligt, när andra berättar alltså. Frihetskänsla, vind i håret, fåglar som kvittrar o allt det där. Ja, jag har ju egentligen aldrig upplevt den själv, kändes som jag skulle dö när jag joggade sist... på högstadiet då(och då fuskade jag ändå). Men nu ska jag börja lugnt och köra på i min egen takt, inga vansinnes-mål. Japp, jag ska bli en sån tönt som flåsar runt häromkring... helst i rosa träningsoverall så att den matchar min mp3-spelare. Det är ju reportage i alla tidningar nu om hur man kommer igång och det står att det inte alls är svårt. Det står att alla med två ben kan bli bra joggare, och där lär ju jag också kunna. Finns såna kommaigång-program som man kan kolla på för att lägga upp starten bra. Jag tänker bara, att är det inte skillnad om man aldrig tränar eller om man redan tränar ett par gånger i veckan men bara inte har joggat? Eller menar dom att de där programmen är till för personer som aldrig nånsin tränar? Jag tycker de där programmen ser rätt klena ut, men jag ska troligen inte säga ett ljud förrän jag testat. Något säger mig att alla hade joggat om det nu BARA hade varit härligt. Och nej, alla joggar inte. Jag är i alla fall helt säker på att det inte kan vara lika tråkigt som att simma(i min värld är det tråkigt att simma) och det kan omöjligt vara lika många hinder på vägen som när man simmar. Alltså ilskna tanter i badmössa som till varje pris ska se till att ingen kan simma förbi. Mål och delmål är bra och i sann arbetsterapeutisk anda, frågan är bara hur ett rimligt mål skulle kunna se ut. Första steget på vägen(haha, fyndigt!) måste nog ändå vara att skaffa ett par funktionella joggingskor. Imorgon ska jag gå till sportaffären! Gah... måste bara bestämma att detta verkligen är en bra idé. Lite onödigt att betala massa pengar för nåt som inte kommer till användning. MEN om jag kommer igång är vinsterna många, det står det i samma reportage som kommigång-tipsen. Man kommer sova bättre, sänka blodtrycket, gå ner i vikt och öka livskvaliteten. Det där sista låter bäst. Jag kommer ju bli en helt ny människa. Nu ska jag möta lillasyster vid bussen och köpa burkfrukt på konsum. Livsavgörande beslut som detta måste firas!

Lista!

Lista om mig
Den här listan hittade jag i Lisas blogg, och tyckte att den var festlig och ett bra sätt att komma igång att skriva lite igen.

Lovar du att vara ärlig? Ohyeah


Du heter: Linnéa

Smeknamn: nea, spättan, loppan, linny

Låt som när du är ledsen sörjer till? Beror på varför jag är ledsen. Just nu, If There's A Rocket Tie Me To eller Run med Snow Patrol... finns många egentligen men jag kan inte komma på nån bra just nu.

Beroende av: Hm... kramar och närhet, kaffe(ja, nu igen). Knäckebröd kan nog nästan räknas som ett beroende också.

Vem behöver du mest just nu: närhet.

Vad tror folk om dig? Att jag alltid är glad och de som inte känner mig tror att jag är ovanligt bekymmersfri. Att jag alltid har en kram att bjuda på.

Stämmer det? Delvis. Jag är nästan alltid glad när jag är med andra människor, men skulle jag inte vara det så märks det(vanligtvis) inte.
Nej, jag är inte bekymmersfri, men det krävs väldigt mycket för att knäcka mig. Kramar har jag alltid, däremot kramar jag inte gärna någon jag inte tycker om även om det bara är en "hälsnings-kram". Ska det vara så ska det vara med kärlek - men den kärleken omfattar de flesta i min närhet.

Vad får du oftast komplimanger för? Min förmåga att sprida glädje och värme runt mig, min omtänksamhet och att jag är söt...(varav det sista är något jag har sjukt svårt att ta till mig)

Vad säger du för att imponera på någon? Haha, jag är inte så speciellt mycket för att imponera... brukar väl spela pajas så slipper jag fundera på att vara imponerande.

Hur imponerar man på dig? Med ärlighet och äkta självkänsla.

Brukar du skratta för dig själv? Ja, absolut.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Nu har jag slutat:-)"

Var bor du? i Lund

Trivs du där: oja

Äger du några converse: Jajemen, ett par i typ jeanstyg. Mycket fina!

Sprit, cider, vin eller öl: Helst öl eller rödvin, annars torr cider. Gin o tonic är också en favorit... gillar det mesta som inte är för sött eller ren sprit.

Brukar du bli för full: Det händer. Blir lätt full, och vantrivs inte med att vara onykter så länge jag har koll, och då lär det ju inte räknas som -för full-.

Vad har du för mobil operatör: Telia

Är du allergisk i mot något: Eh, JA. Gluten-, och laktosintolerant, gräs- och kvalsterallergi.

Har du haft sex idag: Nope

Nästa mål i ditt liv: Skaffa mig ett liv typ.. bli glad och sluta planera utifrån att nån annan ska höra av sig.

Hur svarar du i mobilen: Hallå:-) eller hej min sköna... beror väl på vem som ringer.

Vem ringde du senast? Amanda

Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Planerade fredagen samt bestämde TV-kväll ikväll.

Antal timmar sömn inatt: 7 ungefär.

Sov du ensam: Nej. Torsten låg vid fötterna och Alfons bredvid huvudkudden.

Brukar du komma i tid: Ja, hatar att känna mig sen.

När mår du bra: När jag är med människor jag tycker om.

När blev du fotad senast: Var nog i fredags.

Hur känner du dig nu: Lite ledsen och orkeslös... men starkare än på säkert en månad.

Vanligaste färg på dina kläder: Grå eller rosa.

Vad tycker du om fötter: Oftast tycker jag fötter är gulliga... sötfula liksom... men de får ju vara välskötta annars är det bara äckligt. Barnfötter är bland det sötaste som finns.

Vad saknar du: Pengar, R, värme.

Hade du en bra kväll igår: Ja, den var prima.

Favorit dryck på morgonen: Kaffe med mjölk, saft... eh... jag vet ovana.

Rakar du benen: Ja.

När brukar du oftast gå och lägga dig: runt elva.

Är du blyg? Inte speciellt.

Sysslar du med någon idrott: Hehe... räknas skridskoskolan? fast där har jag ju inte varit på ett par veckor visserligen.

Vill du hellre ha mail än brev: Bådeoch.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja, det gör jag nog.

Har du spytt offentligt: Mm... en gång.

Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Svårt.

Är du nöjd med ditt liv: Nja, delvis.

Är du bortskämd: Nej, det tror jag inte.

Vad gör du i morgon: Praktik på dagpsykiatrin.

Vad är det värsta du vet? Elakhet, brist på empati, ovisshet... med mera.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Jag slösar inte;-)

Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Står still i huvudet. Gillar dock Carolina Gynning för att hon är sig själv.

Vad längtar du till? Vet inte riktigt... nåt nytt. Lycka.

Har du bra vänner och äkta vänskap? JA, och det uppskattar jag nåt enormt.

Vad använder du för shampoo? Nåt Elvital... just nu.

Vad är det finaste du fått? Kärlek från människor i min omgivning.

En speciell dag du minns: Inget jag tänker skriva här(ärlighet var det ju).

Hur gammal är du: 23

Tycker du om någon just nu: Ja

Om fem månader: Har jag precis slutat på mitt sommarjobb och vilar upp mig inför skolstarten.

Du samlar på: Massor.

Gröna eller röda äppeln: Röda absolut.

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Olika.

Gillar du golf: Vet inte riktigt för jag har aldrig testat, men jag är fördomsfull och tycker det ser töntigt ut(fy på mig!).

Vilken tid gick du upp idag: 8

Har du sovit i din egna säng inatt: Jadå

Har du strumpor på dig nu: Ja, ett par fula lila som jag köpt på rea.

Är det okej att gråta: Ja, både okej och nyttigt.

När grät du senast: I söndags.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Betala tillbaka till csn och slippa ta mer studielån till att börja med. Åka på semester.

Bär du glasögon eller linser: Inget av det, men jag har glasögon i en låda här.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Nä.

När går du upp ur sängen en helgmorgon: varierar, finessen är väl att inte vara tvungen att gå upp nån viss tid.

Har du piercing: Mm.. i örat. Den i läppen är halv-igenväxt men jag gjorde ett tappert försök att göra om den på egen hand i lördags. Gick väl sådär.

Vill du gifta dig: Vet inte.

Vill du ha barn: Ja, det vill jag.

Solar du ofta: Älskar att sitta i solen lagom stunder. Tycker det är långtråkigt att ligga på stranden.

Är du bra på att laga mat: Haha, nä det skulle jag inte påstå. Åtminstone finns inte intresset där.

Är du flygrädd: Nej

Hur vig är du: Sådär lagom liksom.

Är du musikalisk? Ja, har skitbra gehör men är inte så bra på att sjunga.

Vad dricker du helst när du är törstig: Lättdryck.. (jag vet... vatten är nyttigare)

Vilken är din favoritglass: Kulglass och piggelin.

Tror du på ett liv efter döden: Ja.

Tycker du om sushi: Japp.

Vad äter du helst när du ser på film: Popcorn. Godis på bio.

Bor dina föräldrar tillsammans: Ja.

Har du tandläkarskräck: Nej

Är du morgon- eller kvällsmänniska: Varierar.

Vilken ögonfärg har du: Blå

Har du någon gång gråtit dej till sömns: Ja

Biter du på naglarna: Nej, det gör jag inte.

Röker du: Nej.

Hur ofta tränar/motionerar du: Tränar helst 3ggr i veckan, rör på mig ganska mycket i allmänhet.

Senaste låt du hörde: The Killers, "Losing Touch"

Ah... detta va ju riktigt trevligt. Mer listor åt folket! Nu blir det kaffe här, kan ju fira att sommarjobb för 8 veckor är fixat. Ikväll blir det kvalitetstid med lillasyster, det innebär att äta godis(eller nåt annat mindre hälsosamt) till Anna Skipper på TV.

Märkligt

Märkligt vad tiden går fort, och vilken olust man kan ha att skriva trots att det händer så mycket man egentligen skulle vilja skriva om. Det är skratt och gråt blandat, värme och vänskap. Det är kärlek och det är rädsla. Jag orkar inte sammanfatta, skriver lite av varje sort.

Skratt och glädje är att gå på skridskoskola med lillasyster och vår skridskoprins varje måndag. En timmas lycka. Det är köttbullen, kringlan, tuppen och te-påsen. Igår hade vi publik som jag kastade slängkyssar till. Ja, alltså egentligen var de nog där för att kolla på hockeymatch… eller nån annan match, men vi blev deras pausunderhållning. Jag har fruktansvärt svårt att koncentrera mig när folk tittar på och åker om möjligt ännu sämre än vanligt.

Gråt och sorg är att älskade Ullis gått bort. En av de finaste personer jag haft turen att få lära känna och som har en stor plats i mitt hjärta. Ullis som har varit ett ovärderligt stöd för mig, en kärleksfull livboj. Det känns så fruktansvärt orättvist att hon, som kämpat som få mot sin sjukdom, ändå rycks bort. Att två små barn lämnas utan mamma. Det är svårt att se någon mening med det. På fredag är det begravning och jag ska gå.

Värme är att känna solen värma ansiktet för första gången på länge. Att vara på praktik på ortopeden och få leenden från patienter och personal. Värme är också att ha underbara vänner, som finns där och alltid har en kram över. Att få en rosa och skyddande voodooängel på posten.

Kärlek… ja, någon tycker om mig och jag tycker om honom. Någon skickar fina låtar och låter mig ha huvudet i sitt knä. Jag får höra att jag är underbar, och det slår lyckokullerbyttor i min mage när jag tänker på honom. Det känns nästan för bra för att vara sant. Smilgropar och vackra ögon, han är helt sagolik. Men rädslan då. Rädsla. Att det ska vara så svårt att ta emot kärlek. Att det ska vara så svårt att känna sig värd den och att ha tillit. Att jag alltid lyckas trassla till det för mig själv och oroa mig över allting. Varför kan jag inte bara njuta och känna ro?



Imorgon är det halvtidsbedömning på praktiken. Jag är faktiskt inte speciellt nervös. Jag har gjort mitt bästa och mer kan man ju inte göra. Förhoppningsvis får jag vara med på en höftoperation på förmiddagen också, det är med skräckblandad förtjusning jag tänker på det. Spännande men obehagligt, man får ta chansen. Idag hade jag turen att få testa ta blodprov på en fusk-arm. Jag har länge fascinerats av denna arm som står där på utbildningsenheten och idag vågade jag äntligen fråga hur den används. En sjuksköterskestudent handledde mig så jag fick prova, och minsann, kom där inte blod i röret! Jag var stolt som en tupp kan jag lova.

Nu är det Linda Rosing på TV, känns som det är på lagom nivå för kvällen.

Onsdag

Äntligen är den fruktade tentan över. Ja, jag klarade den men har nog inte fattat det än. Nu skulle jag kunna andas ut – och jag försöker. Det var himla skönt att få så mycket feedback som man fick också, jag menar alla tvivlar ju ibland och att få höra att man har ett bra sätt och att dessutom examinatorn känner sig trygg med en känns SÅ bra. Jag fick givetvis stationen jag var så orolig för, den om rörelseapparaten, men klarade det! Fallet handlade om RA och det intresserar mig trots att jag annars inte är så lockad att arbeta med sjukdomar i leder och andra saker som kan drabba själva rörelseapparaten. Det kändes annars som ett område som jag liksom fick nöta in just bara för att jag måste. Än en gång tänkte jag på vilken tur det är att vi är olika som personer i klassen, och har olika intresseområden trots att vi valt att gå samma utbildning. Jag lutar mer åt psykiatrin, trots att jag ju mer vi läser, upptäckt fler områden. Nu läggs fokus på att önska praktikplatser samt att fundera på B-uppsatsen. Då det är en litteraturstudie gäller det att satsa på ett ämne som förutom att det ska vara intressant, dessutom ska finnas en del skrivet om förut. Jag och en tjej i klassen är båda inriktade på psykiatri så nåt åt den riktningen blir det – frågan är vad. Vi diskuterar både arbetsterapi för klienter med missbruksproblematik och psykiatriska diagnoser och arbetsterapi för personer med ätstörningar. Får väl se vad det blir tillslut, det vore skoj om litteraturstudien kan bli som en ingång till C-uppsatsen, att vi kunde fortsätta på samma ämne liksom.


Annars tycker jag det är lite mycket negativt som händer just nu. Att det är alldeles grått ute gör inte saker roligare. Jag har inget emot att det är kallt, men nu är det skymning alltid känns det som. Imorgon är det avskedsfest för lillasyster som far till Umeå på fredag. Jag vill helst inte kalla det avskedsfest för det låter verkligen ledsamt… Men det är ju vad det är antar jag. Vi ska äta ärtsoppa och dricka punsch.. trevlans! Idag ska jag hjälpa henne att bära flyttkartonger, för pappa är dödssjuk i förkylning och orkar inte.

Jag är lite olycklig och förundrad över att jag har så stark känsla för vilka jag tycker om. Vet kvickt när jag hittat en ny vän och det är jag säker på att jag gjort nu. Men antingen så var det inte en ömsesidig känsla, eller så har det hänt något. Detta är verkligen underligt och det gör ont. Kan man inte bara vara ärlig och säga att man inte vill ha kontakt mer? Jag uppskattar inte när personer bara slutar höra av sig helt utan anledning och jag inte får tag på dom, blir ju orolig att nåt har hänt. Det kanske det har också men vad ska jag göra när jag inte får veta nåt. Inte kan jag sluta tänka på det heller.

Snart kan jag hämta mina böcker från Adlibris, de landar i Tobaksaffären.. om 1 timme och 45 minuter:-)