Onsdag

Äntligen är den fruktade tentan över. Ja, jag klarade den men har nog inte fattat det än. Nu skulle jag kunna andas ut – och jag försöker. Det var himla skönt att få så mycket feedback som man fick också, jag menar alla tvivlar ju ibland och att få höra att man har ett bra sätt och att dessutom examinatorn känner sig trygg med en känns SÅ bra. Jag fick givetvis stationen jag var så orolig för, den om rörelseapparaten, men klarade det! Fallet handlade om RA och det intresserar mig trots att jag annars inte är så lockad att arbeta med sjukdomar i leder och andra saker som kan drabba själva rörelseapparaten. Det kändes annars som ett område som jag liksom fick nöta in just bara för att jag måste. Än en gång tänkte jag på vilken tur det är att vi är olika som personer i klassen, och har olika intresseområden trots att vi valt att gå samma utbildning. Jag lutar mer åt psykiatrin, trots att jag ju mer vi läser, upptäckt fler områden. Nu läggs fokus på att önska praktikplatser samt att fundera på B-uppsatsen. Då det är en litteraturstudie gäller det att satsa på ett ämne som förutom att det ska vara intressant, dessutom ska finnas en del skrivet om förut. Jag och en tjej i klassen är båda inriktade på psykiatri så nåt åt den riktningen blir det – frågan är vad. Vi diskuterar både arbetsterapi för klienter med missbruksproblematik och psykiatriska diagnoser och arbetsterapi för personer med ätstörningar. Får väl se vad det blir tillslut, det vore skoj om litteraturstudien kan bli som en ingång till C-uppsatsen, att vi kunde fortsätta på samma ämne liksom.


Annars tycker jag det är lite mycket negativt som händer just nu. Att det är alldeles grått ute gör inte saker roligare. Jag har inget emot att det är kallt, men nu är det skymning alltid känns det som. Imorgon är det avskedsfest för lillasyster som far till Umeå på fredag. Jag vill helst inte kalla det avskedsfest för det låter verkligen ledsamt… Men det är ju vad det är antar jag. Vi ska äta ärtsoppa och dricka punsch.. trevlans! Idag ska jag hjälpa henne att bära flyttkartonger, för pappa är dödssjuk i förkylning och orkar inte.

Jag är lite olycklig och förundrad över att jag har så stark känsla för vilka jag tycker om. Vet kvickt när jag hittat en ny vän och det är jag säker på att jag gjort nu. Men antingen så var det inte en ömsesidig känsla, eller så har det hänt något. Detta är verkligen underligt och det gör ont. Kan man inte bara vara ärlig och säga att man inte vill ha kontakt mer? Jag uppskattar inte när personer bara slutar höra av sig helt utan anledning och jag inte får tag på dom, blir ju orolig att nåt har hänt. Det kanske det har också men vad ska jag göra när jag inte får veta nåt. Inte kan jag sluta tänka på det heller.

Snart kan jag hämta mina böcker från Adlibris, de landar i Tobaksaffären.. om 1 timme och 45 minuter:-)