Känslobakis

Jag är nog lite känslobakis idag. Det blev så mycket känslor igår så jag känner mig helt känslomässigt utmattad idag. En viktig sak insåg jag igår och det är att jag har ett helt underbart skyddsnät av personer runtomkring mig som fångar mig om jag skulle falla. Be om hjälp ska jag också bli bättre på 2009. Jag får så dåligt samvete när jag säger till någon att jag inte mår bra, eller skulle behöva hjälp med något. Det är inte vidare snällt av mig, för då ger jag inte någon en chans att hjälpa. Jag hade blivit arg om någon jag tycker om mådde dåligt men inte sa det till mig för att ”skydda” mig. Stödet som jag fick i natt var helt enormt och jag blir ärligt rörd bara jag tänker på det. Jag hade fått en liten saga i ett sms i morse och den värmde mitt hjärta massor.

Nu är madrassen tvättad och sängen renbäddad så jag ska strax krypa ner. Mätt och belåten efter en god middag. En riktig middag, det allra bästa! Såndär med kött, potatis och god sås(sån som bara mamma kan göra). Hela familjen… och jag kan inte låta bli att vara ledsen för att Hillevi åker till Umeå om två veckor. Jag VET att det inte är världens ände, men det känns så långt bort. Jag kommer sakna henne vansinnigt mycket. Inte för att vi träffas sådär superofta(eller nån gång i veckan kanske är ganska ofta?) men just det där att veta att man inte kan bara titta förbi o dricka kaffe om man skulle vilja. Samtidigt är jag övertygad om att det kommer bli jättebra för henne där. Hon är liksom sån, fixar allt. Inte hälften så orolig och nervös som sin storasyster. Dietist tror jag blir perfekt också, och jag kan ju hälsa på henne. Jag ska hälsa på. Så fort hon kommit i ordning lite och jag har det lite lugnare i skolan så åker jag. Jag Lovar, Hillevi! Och om jag lär mig sticka så ska jag sticka en jättevarm halsduk till dig och ta med, för du kan ju inte vara utan halsduk i Umeå. Det kan bli kallt i Umeå sa ju någon och jag vill inte du ska frysa.

Imorgon ska jag titta på Sunes Jul och skratta högt. Det är ju faktiskt helt fantastiskt roligt!