Vissa dagar önskar jag att jag vore mer som Alfons. Helt fnattigt överlycklig för småsaker... som en rosa hårsnodd. Inte för att hårsnodden i sig är speciellt rolig, utan för att när man puffar på den med tassen så kanar den iväg längs golvet och man kan jaga den. Saker blir helt enkelt inte roligare än man gör dem. Är de inte roliga ändå så kan man lägga dem vid mattes fötter och gnälla lite så kanske hon kastar iväg dem så man får hämta. Jag menar inte att jag är svår att roa, men vissa dagar infinner sig inte inspirationen alls. Då kvittar det hur många roliga eller mindre roliga saker och personer man har runtomkring sig. Ja, jag är gnällig idag. Febrig igen. Jag är så förbannat trött på att vara halvsjuk och febrig och det verkar förfölja mig. Antagligen för att jag inte har tid att vila. Då blir till och med roliga saker olustiga och det är värst. Som att balen i lördags troligen inte var lika rolig som den skulle varit om jag haft lite energi och inte ont i halsen. Det var iallafall kul att klä upp sig och känna sig riktigt fin, för det gjorde jag. Bilden är lite suddig, men man ser min vackra klänning:-)
För att tänka lite positivt så har jag tack vare Nyhetsmorgon fått nys om en helt fantastisk pianist och kompositör vid namn Ludovico Einaudi. Jag är helt förtrollad. Hans musik går rakt in i hjärtat på ett alldeles magiskt sätt.
Det är alltid så svårt när orden inte infunnit sig på ett tag. Ska man sammanfatta allt som hänt eller bara hoppa över? Jag hatar att sammanfatta så det som har hänt har hänt. Känns som hela oktober ändå har legat under ett tungt täcke. Men det är helt okej, ibland behöver man vara ledsen. Bättre att känna sorg än att inte känna alls tror jag. Men nu räcker det, nu vill jag njuta av hösten. Börja på nytt med november. Halsdukar, vantar och mössa. En timma bakåt. Välkommen november!
