onsdag 25 mars 2009

Jogging.

Okej, det sjukaste har hänt. Jag är sugen på att börja jogga, just det JOGGA. Eh... det ordet har tidigare knappt funnits i mitt vokabulär. Men det låter ju så himla härligt, när andra berättar alltså. Frihetskänsla, vind i håret, fåglar som kvittrar o allt det där. Ja, jag har ju egentligen aldrig upplevt den själv, kändes som jag skulle dö när jag joggade sist... på högstadiet då(och då fuskade jag ändå). Men nu ska jag börja lugnt och köra på i min egen takt, inga vansinnes-mål. Japp, jag ska bli en sån tönt som flåsar runt häromkring... helst i rosa träningsoverall så att den matchar min mp3-spelare. Det är ju reportage i alla tidningar nu om hur man kommer igång och det står att det inte alls är svårt. Det står att alla med två ben kan bli bra joggare, och där lär ju jag också kunna. Finns såna kommaigång-program som man kan kolla på för att lägga upp starten bra. Jag tänker bara, att är det inte skillnad om man aldrig tränar eller om man redan tränar ett par gånger i veckan men bara inte har joggat? Eller menar dom att de där programmen är till för personer som aldrig nånsin tränar? Jag tycker de där programmen ser rätt klena ut, men jag ska troligen inte säga ett ljud förrän jag testat. Något säger mig att alla hade joggat om det nu BARA hade varit härligt. Och nej, alla joggar inte. Jag är i alla fall helt säker på att det inte kan vara lika tråkigt som att simma(i min värld är det tråkigt att simma) och det kan omöjligt vara lika många hinder på vägen som när man simmar. Alltså ilskna tanter i badmössa som till varje pris ska se till att ingen kan simma förbi. Mål och delmål är bra och i sann arbetsterapeutisk anda, frågan är bara hur ett rimligt mål skulle kunna se ut. Första steget på vägen(haha, fyndigt!) måste nog ändå vara att skaffa ett par funktionella joggingskor. Imorgon ska jag gå till sportaffären! Gah... måste bara bestämma att detta verkligen är en bra idé. Lite onödigt att betala massa pengar för nåt som inte kommer till användning. MEN om jag kommer igång är vinsterna många, det står det i samma reportage som kommigång-tipsen. Man kommer sova bättre, sänka blodtrycket, gå ner i vikt och öka livskvaliteten. Det där sista låter bäst. Jag kommer ju bli en helt ny människa. Nu ska jag möta lillasyster vid bussen och köpa burkfrukt på konsum. Livsavgörande beslut som detta måste firas!

1 kommentar:

Lisa sa...

Mår du bra, tjejen? Jag kan iofs känna igen tanken på att jag vill jogga, för den har slagit mig också. Men om du går från tanke till handling - och faktiskt tycker om det - så blir jag lite orolig för din mentala hälsa ;-)

Jag brukar stå ut med att springa i flera minuter (=mindre än 5, troligen bara 2) när jag får för mig att jag vill springa, men promenader är också bra, och då får du användning för de fina träningsskorna.
Kram!