Puh...

Maken till den träningsvärken jag har idag var det länge sen jag kände. Men det är skönt på sitt sätt, känna att man lever:-) Dessutom var det alldeles tokroligt på boxen i torsdags, precis som vanligt. Mor min ser så underbart koncentrerad och vild ut på samma gång när hon boxas, redo iklädd de röda boxhandskarna och med tungan sin i mungipan. Rejält svettig va man efteråt och det var helt ljuvligt att slänga sig i duschen sen. Va så trött i musklerna så armarna skakade när jag satt i min badkappa och åt pasta efter duschen.
Läste ut boken om reiki-healing nu i morse och jag har varit helt trollbunden av den sen jag började läsa igår. Känns som jag fått kika in i en helt ny värld som jag inte visste fanns. Jag tror jag har hittat nånting som äntligen kan ge mig lugn i mitt oroliga jag. Aldrig har jag känt mig så hoppfull om att äntligen känna balans och må bra. Det blir helt plötsligt så logiskt att jobba med kroppen istället för emot. Ja, jag är helt fascinerad! Tänker absolut ge det en chans, för är det nåt jag tror på så är det att man ska va öppen för nya saker och försöka bortse från eventuella fördomar.
Cyklade sedan i all hast norrut och hem till familjen och åt lördagsfrukost med den obligatoriska ingrediensen "melodikrysset" på radion. Bullar brändes, kaffe maldes och småpikar flög i köket på skarpan, allt va som vanligt:-) Alltid härligt att hälsa på, men ganska skönt att komma hem till sitt efteråt. Nu sitter jag här med mitt goda snabbkaffe(ja, jag tycker verkligen det är jättegott med pulverkaffe!) och ett par bitar choklad. Det är livet!
Ikväll blir det Lomma och laga middag med en kär vän. Funderar ofta på hur lycklig jag är som har så underbara vänner, det är inte alla förunnat.