"Jag är alltid beskyddad"

Jag sitter och funderar på healingen jag var på igår. "Jag är alltid beskyddad" var en av det viktiga sakerna jag fick med mig. Det är nog dags att sluta vara rädd, börja lita på att jag kan vara trygg. Jag fick med mig några andra saker också, som jag ägnat natten åt att fundera på. Jag kunde väldigt snabbt ta beslutet att jag vill gå reiki 1 kursen också, det känns som det är så det ska vara. Känner att jag egentligen hade tagit beslutet redan innan jag gick dit igår, men jag var rädd. Rädd att misslyckas.

Jag har börjat pyssla igen. Satt och pärlade häromdagen, och igår gjorde jag en inflyttningspresent till lillasysteryster. Nu väntar jag bara på datum för inflyttningsfesten;-) Märker hur mycket jag älskar att sitta och pyssla, jag tappar bort både tid och rum och stänger av allt annat. Igår satte jag igång vid tio och sen kom jag tillbaks till verkligheten klockan ett. Tiden hade flugit iväg och jag fick slänga i mig ett par mackor innan jag fick stressa iväg hemifrån. Önskar bara att jag hade haft lättare att komma igång. Idag blir det dock inget pysslat, har vart iväg precis hela dagen och är alldeles slut nu. Jag tycker om att jobba, men just 13-20(alternativt 12-21) tycker jag är skittrista pass! Jag är ju ändå uppe hyfsat tidigt, men kommer inte igång med nått vettigt innan jag måste åka. Då börjar jag hellre 7 och har kvällen ledig. Nu kom jag iväg till blodcentralen idag, så just idag tog jag vara på tiden, men det var ett undantag. Annars blir det oftast bara att jag slarvar runt hemma. För första gången i mitt blodgivarliv(haha, inte så långt visserligen, men ändå) så blev jag helt yr o fick åka karusell i stolen. Det vill säga fötterna fick åka hiss upp i luften så jag inte skulle svimma. Det var en upplevelse!!! Efter ett glas juice och långsam återhämtning var det bättre och jag var aldrig orolig egentligen. Tror det var mycket stress som spelade in, jag skulle med en buss till jobbet och hade räknat lite väl optimistiskt på tiden som skulle gå åt på "blodtappen". Jag blev nästintill stött när tre olika sköterskor frågade om jag ätit ordentligt innan... klart jag hade, vad tror dom liksom... ska det aldrig försvinna, misstänksamheten över att man inte ätit funderade jag. Sen tänkte jag efter, det har ju inte med det att göra. Så frågar de givetvis alla som håller på att svimma. Det ÄR ju av betydelse att man äter ordentligt innan och efter man lämnat blod, så det var ju inte nåt misstänksamt mot just mig. Jag log vid insikten att jag fortfarande går till försvar när någon "anklagar" mig för att jag inte ätit som jag ska, när jag faktiskt har det. Att jag inte kan ta det som ren omtanke utan att behöva tänka först. Dessutom hade de en poäng, jag hade ju ätit ordentlig frukost, men det var typ 3 timmar innan jag skulle ge blod. Kanske nåt att tänka på till nästa gång, en banan innan hade nog inte skadat. Man lär sig nåt nytt varje dag!