Ett steg mot ett mer planerat liv

Jag har fått ganska mycket gjort idag faktiskt. Det är trevligt med lediga dagar:-) Träffade både en gammal jobbekompis och småsyrrorna över en kaffe och sen bar det vidare till malmö. Det är som om vi är lika gamla nu.. syrrorna och jag. När man var liten var 2/4 år ganska så mycket, men nu är det inget alls. Vi fick tid till att få gjort tatueringarna på måndag och det känns jättebra! Min ska få vara på högra ankeln har jag bestämt nu. Bästa är att vi kommer ha samma motiv(text) alla tre, fast på olika ställen på kroppen. Det är lite magiskt!

Efter fikan tog vi tåget in till malmö för att jag fick ett ryck och var helt jättetvungen att besöka "sök & finn" för att köpa mig en citrinsten. Jag har ju nästan inga gula kläder, så den här lilla stenen i ett halsband kanske kan hjälpa mig med balansen i solar plexus tänkte jag.

"Citrin (kallas även solstenen). Det är en glad och positiv sten som stimulerar oss att se det ljusa i tillvaron och kan inte absorbera negativitet. Den hjälper oss att komma till uttryck i sociala sammanhang, ha roligt, skratta och leka. Den kan bäras som amulett för att stärka självförtroendet och tilliten till den egna förmågan att skapa och vara. Även bra att ha när man ska göra affärer.
Chakra: Solar plexus
Färg: Gul, från blekgul till gyllengul, honungsfärgad eller mörkt orange med gnistrande inklusioner."

Jag fick dessutom tag i en liten kalender, något jag saknat senaste månaden. Har försökt öva minnet och komma ihåg allt jag ska göra, men tja.. det är bara att konstatera; jag har ett guldfiskminne. Eller så är det bara så att mina tankar ofta är uppe i det blå... hur som helst kan det ju vara bra att skriva ner somliga viktiga saker som man bara inte får glömma.. för att undvika irritation liksom! Jag hittade en liten rosa(haha... otippat va!;-) kalender som jag tyckte om. Inte helt praktisk kanske, men ack så snygg!

Nu är jag helt slut... sitter och laddar för sista jobbedagen imorgon. 7-16, mitt favoritpass:-) Gjorde en riktig fullträff och satte mig och åt framför supersize vs superskinny alldeles nyss... vilket gjorde mig lite illamående! ändå kunde jag inte låta bli att titta... finns det nåt sämre program egentligen? Ja, jag får ju skylla mig själv som kollade på det, men av nån anledning har jag svårt att låta bli. Hon Gillian rent av avskyr jag och rump-jakten är alldeles överfånig. Idag var det utöver det vanliga dietskiftet, en anorektiker som blev intervjuad som avskräckande exempel på överdriven bantning. Jag kunde inte låta bli att känna med henne. Jag tyckte uppriktigt synd om henne som slängt bort hela sitt liv på nåt så totalt meningslöst, hon var ju alldeles förstörd. För en gångs skull framgick det hur oglamoröst ätstörningar verkligen är, hur det stjäl hela livet. Att svält inte ger en modellkropp utan en utmärglad, trasig kropp där skinnet är fnastorrt och håret ramlar av. Bristen på "hull" som gör det jobbigt att sitta för att sittbenen inte har nåt skydd. Fast det blev kluvet att hon ville vara ett avskräckande exempel samtidigt som hon uppenbarligen inte tagit tag i sin egen situation. Hon satt och berättade om all smärta och allt anorexin gjort med hennes kropp och liv... Jag tyckte det blev som att samtidigt som hon själv inte strävade mot friskhet så tyckte hon att andra skulle göra det(hon kanske kände att det var hopplöst för hennes del, men frågan är då hur hon tror att andra ska en annan chans?). Jag kollade inte så noga så jag kan egentligen inte uttala mig, men jag undrar just om det skulle hjälpt mig avskräckande när jag var sjuk eller påväg att bli sjuk.