Man får vara rädd... faktiskt. Så länge man är modig och gör sitt bästa. Ganska ofta känner jag mig som Nasse, oroar mig för hjärnspöken, funderar och är ängslig. Men har man då en Nalle Puh att hålla i handen så är det åtminstone lättare att vara modig. Och det har jag:-) Ikväll har jag och Puh lagat mat tillsammans. Köttbullar, potatis och mycket brunsås.. Lika bra som hållon och havregryn, bättre faktiskt. Sen kollade vi på tv och bara hade det bra. Min egna lilla Nalle Puh och jag. Det fina med Nasse är att han kan ta hand om Puh ibland också. Ibland behöver nämligen även björnar vila huvudet i någons knä och bli pillad i håret.
"Nasse är Nalle Puhs räddhågade vän. Trots sin rädsla för överhängande faror är han sina vänner trogen. Nasse är väldigt engagerad i heffaklumpsjakten även om han är hiskeligt rädd för detta stora hjärnspöke. Nasse trivs bäst då han är ute med Nalle Puh i skogen och känner tryggheten av hans hand. I skogen finns det många vackra blommor som Nasse tycker om - och hans favoritmat dessutom; hållon och havregryn."
2 kommentarer:
Vilken tur att du har din Puh!
Vet du vad? När jag läste ditt inlägg insåg jag att det var längesedan jag var rädd. Jag kanske är orolig ibland och tycker att saker är läskiga, men det är ingenting mot hur rädd jag brukade vara. Vilken häftig känsla! Fast jag behöver lite mer spänning och kanske lite mer av det där som känns läskigt men ändå inte omöjligt, för man får en sådan kick av det.
Kram!
men så söt du är lilla du!!!...
ja gott med en puh som kan rå om och kramas och bara va! å ett sånt skrovmål lät allt för gott...kände hur det snålvattnet rinner till här.. =)
du är en pärla!!
kramis
Skicka en kommentar