En massa vilja...

Tänk så mycket man vill lära sig, eller jag iallafall. Det finns så många saker jag skulle vilja kunna så jag blir helt trött i huvudet bara jag tänker på det. Periodvis är det så. Jag vill så mycket så jag inte slutför något alls för att det blir helt ouppnåeligt. Projekt, jag älskar projekt, men har inte speciellt mycket tålamod utan vill kunna direkt. Det är lite lustigt när man tänker efter, jag har ett enormt tålamod och acceptans med andra människor. Allra mest med barn och äldre. Djur framkallar samma sak, jag är lugn som en filbunke och ger inte upp.

Antingen har jag 1000 bollar i luften, eller inga alls. Just nu är det 1000. Nästan osunt många. Jag tog hem min fiol förra veckan och min flöjt denna veckan. Det är ett av mina projekt. Jag har saknat musiken och att spela, men blir irriterad för att jag inte hållt igång det och inte är lika duktig som förut. Jag hatar när det inte låter som jag vill. Noter, nu vill jag lära mig noter.. Teckenkommunikation är ett annat projekt jag sysslat med ett tag. Eftersom jag inte fick gå kursen på hab så får jag kämpa på egen hand med datorspel och dvd-filmer. Kom igång med teckensång... skrubba lille brummelman med tecken. Igelkott, ´jag tycker om dig´ och truck med tecken. Det är inte enkelt, men det går om man är envis. Jag är envis. Healingkursen har jag nu gått och den gav mig enormt mycket. Det sköna är att jag inte känner att det är läge att gå vidare med det än, jag behöver låta det landa och öva. Men det är just det, öva, hålla igång. Jag tycker det är underbart, det är rogivande och skönt, men man måste ta sig tid till det också.

Jämte allt detta har skolan kommit igång. Med detta kommer styrelsen som jag också gett mig fan på att engagera mig mer i. Lära mig mer om. Jag saknar förutom det, att jobba med ätstörningsfrågor, föreläsa... och så har jag ju extrajobbet som avlösare. Som jag älskar.
Livet i övrigt då...? vänner, träning, fester, tvätta, diska, kattpojkarna.. Läsa böcker, pärla. Allt jag vill. Bara vara kanske? Det blir helt plötsligt också mer av ett måste... det som jag önskar att jag kunde ta hand om på den tiden som blir över. Men om det inte blir någon tid över, hur gör man då?

Det värsta är att jag inte vet vad jag vill göra för MIN skull, och vad jag gör för andras. Jag hatar att känna att alla önskemål virvlar okring mig utan att jag har nån ordning, att känna förväntningar på mig som jag inte vet om de är mina eller andras. Jag vill bara stanna upp alltihop och sortera. Välja ut vad jag hinner och orkar, eller ännu hellre att någon annan väljer åt mig. Hjälper mig att säga stopp. Det är just det där med allt eller inget - var finns balansen? Jag inser att det är lite komiskt, att jag som ska bli arbetsterapeut -hjälpa andra med balans mellan aktivitet och vila- har noll koll på min egen. Människan mår bäst av att vara aktiv, javisst, men inte överaktiv.

Jag vet hur det slutar när man inte stannar upp, och det är inget jag vill uppleva igen. Jag har en önskan att gömma mig under täcket eller bakom några motsvarande beteenden, slippa ta ansvar för mig själv. Men jag vet att det är omoget och inte hjälper. Ibland hatar jag att vara vuxen, vara tvungen att ta hand om mig. Känna efter och prioritera. Jag vill vara 5 år och att någon annan säger åt mig att det där går inte ihop - såhär gör vi istället. Nu måste jag ju tänka ut det själv, sätta egna gränser. Bestämma att det här går inte, man orkar inte hur många roliga saker som helst - även om de är just roliga och självvalda. Ofta tänker jag på hur glad jag är att vara frisk, kunna ägna mig åt att LEVA. Göra allt jag vill, inte vara låst i massa ångest och tvång. Men det finns jobbiga saker i att vara frisk också. Jag hade någon illusion om att allt skulle bli så väldigt lätt när man blev frisk. Visst är det lättare att ha energi till att ta tag i allt som är jobbigt. Men livet är inte lätt, det är det inte för någon. Man kan välja att gömma sig och fly från problemen, och vissa dagar är det mer lockande än andra. Det är inte en väg jag kommer välja igen, men jag kan sakna "tryggheten" och instängdheten i att leva efter sjuka regler. Upplevelsen av att inte ha några val.