Orkidé:-)

Fars dag idag, och jag har fått en ny familjemedlem. En lila-vit orkidé som jag ska vårda med allra bästa förmåga och massa kärlek. Jag har inte haft några krukväxter sen jag fick kattprinsarna, då slängde jag ut allihop av rädsla för att de var giftiga. Dessutom vet alla som haft kattbebisar att det inte är lätt att ha saker som går att välta ner i fönsterkarmen. När mina pojkar jagar varandra så far de runt i lägenheten och bryr sig inte ett dugg om ifall nåt åker i golvet. Men jag har längtat efter att ha blommor i fönsterna, det ser så mycket hemtrevligare ut så. Just idag va jag hursomhelst, för första gången på säkert en månad, nere i förrådet och rotade. Jag fick syn på en jättestor porslinskruka med rosor på. Den har stått där och väntat på att jag ska skaffa växter ända sen jag var på skattjakt i en släktings hus som skulle säljas för typ 2 år sen. Just idag stod jag och pillade lite på den där krukan och bestämde mig för att kolla vad för växter man kan tänkas ha som inte är giftiga. Är det då inte nästan läskigt att min pappa överlät en orkidé i min vård just precis idag? Jag har googlat, och det verkar faktiskt vara helt lugnt ur giftighetsaspekten också. Var nere och hämtade den där krukan nu när jag kom hem och är så himla lycklig:-) Fattar ni... överlycklig över en orkidé... satte dubbelvikt silvertejp under krukan och hoppas den inte ligger i bitar på golvet när jag kommer hem imorgon. Just i helgen har jag hittat nåt slags lugn och trivsel i att vara hemma så orkidén känns väldigt symbolisk... Hoppas känslan håller i sig. Fick rentav lust att baka och laga mat idag. Det hann jag inte, men känslan var härlig.

Igår eftermiddag blev jag till råga på allt jättesugen på lösgodis(vilket jag för en gångs skull faktiskt hade hemma, fanns kvar sen förra helgen när jag hade besök). Är man ofta sugen på saker så kanske man inte förstår hur mycket skillnad det gör, men jag blir väldigt sällan sugen. På nåt alls egentligen. Att äta godis när man är sugen är ju helt underbart. Värt att uppskattas! Jag hoppas att detta är en liten vink om att min aptit är på väg tillbaks, vilket hade varit mycket trevligt och uppskattat:-)

Nu är det sovdags för morgondagen blir grymt lång. Skola 8-16 och sedan utbildning i studentkårsarbete mellan 17.15 och 21. Det sista är frivilligt, men jag tror det är trevligt och nyttigt.

Idag är en sån dag som jag vaknade med ett leende. Helt utan ansträngning:-) Jag är bakis och tröttis, men det kvittar... hade skitkul igår! För första gången på väldigt länge så va jag på fest utan att ta hand om nån annan än mig själv. Yes! Inte som att jag gick runt och va otrevlig eller inte brydde mig, men jag liksom... va inte orolig för nån. Dessutom kände jag mig snygg för första gången på väldigt länge. Ville synas, märkas, finnas... njuter av att få känna så ibland. Fick en del bekräftelse också vilket säkert gjorde sitt till. Ska försöka behålla lyckokänslan, bädda in den i hjärtat så den stannar. Fast sådana känslor måste man underhålla också har jag lärt mig, plocka fram lite varje dag för att inte tappa bort dom igen.

Nu borde jag städa, för jag ska få middagsbesök. Ikväll kommer Elin och då blir det alltid galet. Troligtvis slutar det med att vi hamnar på nåt ställe där man kan dansa:-) Då blir det crab-dance. Eller så blir det bara prat och vin. Det är det bästa med Elin, man behöver inte bestämma massa. Vi gör helt enkelt vad vi har lust till. Men som sagt, städning var det först.

Den här veckan har varit ett enda stort villervalla, men det finns en sak som är bra mitt i allt trassel. Jag har fått rå om lillasyster minsting riktigt mycket, träffat henne nästan varje dag. Det, mina vänner... Det är lycka!